– Jag trivs väldigt bra med jobbet och är glad och nöjd med tillvaron. Vägledande samtal ligger i generna. Mamma var också studievägledare.
Hennes föräldrar var ”gröna-vågare” och övertygade om att det skulle vara bättre för deras barn att växa upp på landet än i en Stockholmsförort. Strax innan hon föddes flyttade föräldrarna från Hökarängen till den lilla byn Odensåker, belägen mellan Skövde och Mariestad. Så småningom utökades familjen med två yngre systrar.
På fritiden odlades det potatis och grönsaker till husbehov samt arbetades i skogen för att sfå ved att värma upp huset med. Hon och hennes systrar hjälpte till när de inte gick i byskolan i Tidavad eller lekte med kaninerna som avlöste varandra som sällskapsdjur under barndomen.
– Alla tyckte att vi var jättekonstiga och såg oss först som utbölingar och ”Stockholmare”.
Men inte länge. För familjen engagerade sig i hembygdsföreningen och kunde dessutom hävda rötter i bygden. Jubilarens mormor hade växt upp i Tidavad och hennes farmor varit fosterbarn i Odensåker.
Efter studenten på samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet i Mariestad uppstod frågan: Vad göra nu? Hon kände att hon behövde ett uppehåll. Efter några inhopp som vikarierande lärare gav hon sig ut på äventyr tillsammans med sin dåvarande pojkvän.
– Vi besökte Thailand, Malaysia och flera andra länder i Asien liksom de flesta länderna i Europa.
Allt gick bra. Med undantag för de gånger hon råkade knappa in fel kod en gång för mycket på bankkortet med reskassan. Som tur var fanns det medkännade personal, såväl på bankkotoret i Marocko som på svenska ambassaden i Madrid där fadäserna inträffade. Banktjänstemannen erbjöd dem att sova hemma hos honom och på ambassaden i Madrid fick de låna pengar så att de tog sig vidare.
Åter i Sverige kompletterade hon sitt studentbetyg och sökte in på agronomprogrammet på SLU i Uppsala. Efter avlagd agronomexamen fick hon jobb som forskare, först på ett företag med lokaler i Dannemora gruva som specialiserat på veterinärmedicinsk diagnostik sedan på ett företag i Bromma som tog fram diagnostiska tester för humana sjukdomar.
– Båda jobben var intressanta men jag ville fördjupa mig mer och samtidigt undervisa. Kände att det var det som var mitt kall. Och jag insåg att jag måste disputera för att få chansen att göra det och hade turen att få en doktorandtjänst på Institutionen för växtbiologi och skogsgenetik.
Parallellt med doktorandstudierna gick hon en påbyggnadsutbildning i pedagogik och tog 2003 gymnasielärarexamen på dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm. Då hade hon redan träffat sin blivande man, också han forskare, och följde nu med honom till USA där båda fått forskningstjänster på Harvard Medical School i Boston.
När hon blev gravid flyttade de tillbaka till Uppsala där dottern Emma föddes. 2007, två månader innan sonen Carl föddes, disputerade hon. Några år senare gick hon och hennes man skilda vägar.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka arbetar hon, som redan framgått, som studievägledare och trivs utmärkt med att att leda andra in på rätta yrkesvägar. Födelsedagen tänker hon fira tillsammans med familjen. Litet senare blir det fest med dans och sång för vännerna.