Hon växte upp i Brunflo i Jämtland. Pappa jobbade på Gusta stenförädlingsverk och blev senare politiker på heltid. Hennes mamma var aktiv i socialdemokratiska kvinnoförbundet, och Silva fick ibland följa med på möten. Hon var ett vetgirigt barn som lärde sig läsa som femåring. Fascinerad lyssnade hon på berättelsen om sin farfar som gått till sjöss som 17-åring.
– Han rymde i tron att han hade slagit ihjäl en rival som muckat gräl. När han efter 22 år kom hem var han dödförklarad, men rivalen levde.
Silva läste allt hon kom över på Godtemplarlogens bibliotek i Brunflo, däribland reseskildrare som Jules Verne, Sven Hedin och Rolf Blomberg. Med tiden bestämde hon sig för tre saker:
– Jag ville veta och lära mig mycket, jag ville doktorera, jag ville resa och se hela världen, säger Silva och berättar om hur hon som flicka klättrade upp i ett träd, ända tills kronan delade sig. Där satt hon och drömde om allt hon tänkte göra.
– Däruppe i trädkronan reste jag världen runt med Jules Verne.
1938 slutade hon folkskolan, men kunde inte läsa vidare vid läroverket eftersom hon fick scharlakansfeber och blev inlagd på sjukhus i tre månader. Silva gifte sig 1948 och flyttade till Luleå med maken och fick två barn. Hon var hemma med dem i tio år. Silva läste olika kurser, språk, vävning, och började läsa in gymnasiebetyg per korrespondens, trogen sina livsmål. I Luleå kom hon med i husmorsgympa, och bildade gymnastikklubben Stjärnan, vars ordförande hon blev. Efter ledarkurser på i Lillsved och på Bosön blev hon även ledare. I början av 60-talet införde hon även pensionärsgymnastik.
– Jag har alltid haft mycket energi.
När barnen blev större jobbade hon i receptionen på Norrländska Socialdemokraten, och senare som frilansskribent där, vilket gav henne utlopp för sin starka skrivlust. Det ledde till egna program på Norrbottensradion – och senare ett tv-program:
– Inte hade vi tv i Norrland!Jag var 35 år och hade bara sett två tv-program i hela mitt liv. I det ena presenterade Lennart Hyland årets luciakandidater i Sturebadet.
Hon arbetade sedan som sekreterare på personalavdelningen vid järnverket NJA. Samtidigt tentade hon in gymnasiet, och började läsa pedagogik, sociologi och psykologi.
1987 nådde hon målet och disputerade. Avhandlingen handlade om fortbildning i administration för läkare. 1976 flyttade Silva till Uppsala efter att ha fått en tjänst som personalchef vid socialförvaltningen.
– Från första stund trivdes jag, och fick ett spännande arbetsliv med duktiga medarbetare och rätt progressiva kommunpolitiker. Då som nu växte Uppsala, och socialtjänsten hade en dynamisk utveckling. Förutom vanliga ärenden handlade det också alltmer om att ta emot och integrera flyktingar, säger Silva som i slutet av 80-talet vikarierade som kommundelschef i Almunge-Knutby.
Hon var 70 år när hon skrev den första av nio böcker. När det stora förlaget nobbade bestämde hon sig för att skriva för sig själv och för sina nära.
– Jag har inga behov av att bli kändis eller tjäna pengar på mitt författande. Jag skriver för jag tycker det är roligt att berätta för barn och barnbarn om gammelmormor som reste världen runt och upplevde så många äventyr.
För Silva uppfyllde även det tredje livsmålet: ”att resa och se hela världen”. Hon har vandrat i många delar av världen, bland annat i Kashmir och på Borneo, åkt lastbil i Marocko och motorcykel genom Kina och öknarna Gobi, Takla Makan. I våras reste hon till Albanien och i somras var hon på bröllop i Kina.
– Som backpacker har jag haft lyckan att få lära mig mycket om länder och kulturer i andra världsdelar. Det är bara Antarktis som jag inte har besökt.