Sanna har delvis holländska rötter men är född och uppvuxen i Örebro. Hon var tidigt en självständig person, angelägen om att flytta hemifrån och bygga sitt eget liv så snart det bara gick. Därför hade hon en mängd extrajobb vid sidan av gymnasiestudierna för att kunna betala hyra för en egen lägenhet: som parkarbetare, bingovärdinna, kroki- och fotomodell, kafé- och laboratoriebiträde samt städare. Förutom skolan och arbetet mest ägnade sig åt att festa rejält.
– Det var några kaosartade år med strul och trassel. Men livet vände och jag studsade tillbaka.
Hon träffade en man som var doktorand i kemi, flyttade till Stockholm och började själv läsa vid universitetet.
– Jag kände genast att det var min grej, trots att jag inte kommer från någon akademikerfamilj. Men ända sedan jag var liten har jag varit övertygad om att jag kan göra vad som helst – en grundinställning kombinerad med en stark, fysisk energi, säjer Sanna som efter bara ett par veckor på grundutbildningen förkunnade för sina lärare att hon tänkte ägna sig åt forskning. Dock hade hon inte koll på skillnaden mellan socionom och sociolog.
– Eftersom jag trodde att det var socionom jag skulle bli köpte jag Socialtjänstlagen, som fortfarande står i bokhyllan. Efter något år insåg jag att jag aldrig skulle få användning för den, men fortsatte med sociologin. Det var ju kul och intressant även om det var totalt oplanerat.
Hon disputerade 1996 i sociologi i Uppsala, och jobbade sedan både som institutionssekreterare, lärare och forskare vid institutionen tills hon blev utlasad.
– Jag blev helt desperat och mejlade till alla högskolor inom pendlingsavstånd för att höra om det alls fanns några jobb. Efter en halvtimme hade jag fått två jobbförslag.
I dag jobbar hon vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, som forskare, lärare och biträdande studierektor.
– Det är ett omväxlande jobb. Speciellt älskar jag att undervisa. Som lärare älskar jag också mina studenter, säjer Sanna som anmälde sig till en kurs i improvisationsteater för att bli en bättre föreläsare.
– Och det visade sig vara nyttigt och bra, säjer hon, och berättar om hur man inom improvisationsteater måste tänka framåt, ha energi och uppsikt över vad som händer.
Sanna var med och drev kulturföreningen Prisma, har gjort historiska vandringen Fruarna först! som spelades i hjärtat av Uppsala, pjäsen Inifrån ett slott, uppförd i Uppsala slott, samt drivit improvisationsteatergruppen Social Impro Club. Hon tycker om att ordna stora, originella fester. En särskilt minnesvärd fest med mordhistorietema ägde rum i Sturevalven. Vid en annan fest utomhus gick hälften av deltagarna vilse och försvann.
Men sedan 2011 har hon inte haft tid för annat än sitt husbygge. Hon har byggt det från grunden – ritat, gjutit, murat, snickrat, målat – och är extremt stolt över det. Nu känner hon att det börjar bli dags för mer teater, och tänker dra igång improvisationsteater i Uppsala. Sanna vill också syssla med performancekonst och skriva en pjäs.
– Det finns så många möjliga projekt som är roliga: snickra skulpturer, spela golf och skapa en trädgård. Och det är det roliga med att vara vuxen – att man får vara liten igen. Speciellt om man har byggt ett eget hus. Efter det behöver man inte casha in några fler vuxenpoäng.