Hon gillar högmässa och filmklubb

Somliga aktiva människor har så många bollar i luften att det som är viktigast ibland glöms bort när de redogör för vad de håller på med. Så några dagar efter ett långt samtal med Eva Okfors i Knivsta får jag ett mejl, där hon påpekar att en fast punkt i tillvaron alltid har varit söndagens högmässa. Och det vill hon gärna ha med.
På något vis verkar detta vara betecknande för henne. Människor som omedelbart skall framhäva vilken betydelse söndagens högmässa har, kan lätt ge ett lite salvelsefullt intryck. Så inte Eva Okfors, som förefaller stå med samtliga ben stadigt på marken, även om marken naturligtvis ibland ryckts undan även för henne, som när hennes man hastigt och oväntat dog för fem år sedan.

Hon föddes i Stockholm, på Kungsholmen, där hon också tog studenten, på reallinjen.
Fadern var hydrolog och mamman var hemma, fast var utbildad vävlärarinna.
Bröderna blev båda läkare, medan hon gick på "Käftis" och blev tandläkare.
- Min pappa hade bestämda åsikter om att läkares jourtjänstgöring och annat skulle bli för fysiskt jobbigt för en kvinna. Men egentligen hade jag velat bli bibliotekarie. Jag har alltid läst mycket och gör det än, och det har smittat av sig på barnen, berättar hon.

Hon har en del käpphästar, som hon tycker det är lika bra att vi drar på en gång.
- Det handlar mycket om barnuppfostran och om umgänget människor emellan. Men det är ett slags definition av rättvisa. Och det är att var och en får efter sina förutsättningar och efter behov. Det innebär inte att om ett barn får en ny cykel, så måste alla få det.
Hon lägger till att en människa under sin livstid hinner med att vara både närande och tärande, och för det mesta jämnar det ut sig innan man dör.
- Man skall våga be om hjälp men också vara beredd att ge hjälp, exemplifierar hon.

Över huvud taget menar hon att det är när det gäller synen på familj och barnuppfostran som ens värderingar slår igenom.
- Jag har naturligtvis påverkat mina barn i enlighet med vad jag tycker är bäst. Men när de sedan är vuxna kan de göra egna val. Och då har de fördelen av att ha en kunskapsbas att stå på. Sedan får man ju acceptera att de gör andra val än ens egna, sammanfattar hon.

Hon har varit verksam inom folktandvården i Valsta, Märsta, där hon också periodvis varit klinikchef. När barnen var mindre gick hon ner i tjänst för att hinna med allt, inte minst när de bodde i gamla ålderdomshemmet Kvarntorp i Knivsta och födde upp tuppar, höns, kalkoner och kaniner, odlade en massa grönsaker och bär och drev bed and breakfast-verksamhet i mindre skala. Hon menar att hon då hade nytta av vad hon lärde sig på jul- och sommarloven hemma hos sin mormor på gården i Blekinge: att mjölka kor, köra traktor med mera.
Hon har nu påbörjat den tredje mandatperioden som ordförande i Knivsta kyrkoråd, men är noga med att understryka att hon inte är "kyrkopolitiker" utan förtroendevald inom kyrkan.

På fritiden, vari Eva Okfors inbegriper de kyrkliga uppdragen, är hon dels med i en bokklubb, dels i en filmklubb, båda klubbarna bestående av i huvudsak samma gäng "roliga tanter".
När tillfälle bjuds och ekonomin tillåter har hon gärna åkt utomlands, på senare år ofta tillsammans med döttrarna. Senast åkte hon med en av döttrarna till Jordanien.
Som framgår av inledningens påpekande av gudstjänstens betydelse och de olika kyrkliga uppdragen spelar religionen en stor roll i Eva Okfors liv.

Hon vill gärna peka på ett citat, som hon gillar. Normalreaktionen i sådana fall är från min del starkt skeptisk, men detta citat från C S Lewis tål att tänkas på, oberoende av konfession:
"Kristendomen är en utsaga som - om felaktig - är av ingen betydelse, och som - om sann - är av oändlig betydelse. Det enda den inte kan vara är ganska betydelsefull."

Hon gillar högmässa och filmklubb

Eva Okfors har hunnit med en del, förutom att vara tandläkare och bed and breakfast-värdinna. Religionen spelar en stor roll, och hon är förtroendevald inom kyrkan. Hon fyller 65 år söndagen den 21 mars.