Åsa Domeij bor idylliskt i en av de klassiska sommarvillorna i Marielund utanför Uppsala. Men det är inte där vi ses utan på UTK:s fik nära Gränby ishall där hennes son tränar konståkning på tisdagar. Hon har just kommit från jobbet på Axfood i Solna och har en hektisk arbetsperiod bakom sig. Hon säger att det blir skönt att det lugnar ner sig lite nu men konstaterar samtidigt att hon gillar när det är tempo och mycket på gång.
När hon var elva år hade hon bestämt sig, hon skulle bli agronom. Men redan när hon var sju var hon medveten om ordet solidaritet. Hon tyckte att vi hade det så bra här hemma i Sverige och att det var orättvist att inte andra hade det lika bra. Och så har det fortsatt för Åsa Domeij, med ett starkt miljö- och samhällsengagemang som hon har haft med sig i allt hon har gjort sedan dess.
– Pappa var ekonomichef på ett industriföretag hemma i Örnsköldsvik och mamma hushållslärare.
Åsa är äldst av tre syskon. Under gymnasiet sommarjobbade hon på jordbruk och efter gymnasiet blev det ett år på Jällagymnasiet i Uppsala och sedan Ultuna. Examensarbetet skrev hon om försaltningsskador på jorden i Indien.
När jag frågar henne om vilka de viktigaste globala miljöfrågorna är i dag svarar hon utan tvekan: klimatet, vattenfrågan, biologisk mångfald och kemikalier. Och på frågan om hon är hoppfull svarar hon:
– Jag är optimist när det gäller alla möjligheter som finns men pessimist när det gäller viljan. Att det görs så lite trots allt som går att göra. Jag saknar det modiga politiska ledarskapet. Men det är ganska skönt att jobba som jag gör nu, med små steg framåt.
Sedan fyra år tillbaka arbetar Åsa Domeij med miljöarbete på Axfood, en koncern med flera tusen anställda och flera hundra butiker runt om i Sverige, främst Willys och Hemköp.
För gemene man är hon nog ändå mest känd som riksdagsledamot för Miljöpartiet under slutet av 80-talet och början av 2000-talet. Då var hon ofta i medierna och hon minns de åren som väldigt intressanta och spännande. Hon satt också som ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden i Uppsala i åtta år under 90-talet och var oppositionsråd 2000–2002.
– Rikspolitiken liknar det jag gör nu. Mycket kontakt med människor och myndigheter och många förhandlingssituationer Men det skiljer sig på två sätt, jag är inte bunden av att behöva gå i väg och trycka på knappar och det var en tuffare stämning inom politiken. Jag tycker att det är mjukare i företagsvärlden och att det är lättare att komma med sakargument och bli lyssnad på. Inom politiken var det lite som olika lag som tävlade mot varandra.
Åsa Domeij tycker att hennes arbete på Axfood känns väldigt meningsfullt, intressant och omväxlande. Det kan till exempel handla om krav på leverantörer, energieffektivisering och transporter.
– Det är ett jättespännande arbete. Utvecklingen går framåt och mycket fortare än jag hade trott när jag började för fyra år sedan. Det går att påverka! Det är en utmaning att till exempel se till så att folk får sina minimilöner i de riktigt fattiga producentländerna.
Åsa Domeij är fortfarande medlem i Miljöpartiet och skulle gärna jobba med kommunpolitik om hon inte hade familj. Hon minns arbetet inom kommunpolitiken i Uppsala som väldigt kul, konkret och med mycket kontakt med Uppsalaborna.
Nu fyller hon femtio och det betyder inte så mycket för henne. Man har ju fullt upp med den verklighet man befinner sig i, som hon säger.
– Det skulle vara roligt om det kändes lite högtidligt men det gör det inte. Men vi tänkte i alla fall fira det genom att göra något radikalt. Vi åker alltid till något extra kallt ställe, säger barnen, så nu tänkte vi slå till med att åka till Skåne där de aldrig har varit. Och kanske blir det en tur till Köpenhamn som bonus.