Om man nämner Katinka Faragò brukar Ingmar Bergmans namn komma ganska snart efter. Inte att undra på – Katinka arbetade med 19 av hans filmer, inklusive pärlor som ”Det sjunde inseglet”, ”Nattvardsgästerna”, ”Smultronstället” och ”Fanny och Alexander”. Men hon har också jobbat med regissörer som Hasse Ekman, Jan Troell, Gunnel Lindblom, Vilgot Sjöman, Mai Zetterling, Andrej Tarkovskij, Kjell Grede, Colin Nutley och Daniel Alfredson.
I filmbranschen hamnade hon av en slump. Föräldrarna kom till Sverige som ungerskjudiska flyktingar under andra världskriget, och pappa Alexander Faragò, som varit manusförfattare i Budapest, fortsatte att skriva för film i Sverige. Som 13-åring fick Katinka följa med sin far på en filminspelning med Elof Ahrle, och råkade av olika omständigheter bli filmens scripta.
Katinka skötte sig och blev snart en efterfrågad scripta, så småningom anställd av SF. Pappa gladde sig över dotterns yrkesval, mamma gjorde det inte.
– Hon tyckte att jag hade valt fel i livet, jag skulle bli akademiker och gå på universitetet, berättar Katinka.
– Mamma såg inte en Bergmanfilm i hela sitt liv. För när de kom hit i början av 1940-talet, ansågs Ingmar för studentikos. Hans första tio filmer var ju inga jättehittar.
Annat var det sedan. När Bergmans filmer gjorde segertåg över världen var Katinka Faragó en självklar del i hans team. Som sådan har hon gästat Oscarsgalan ett par vändor och arbetat nära många av filmens stora: Sven Nyqvist, Bibbi Andersson, Liv Ullman, Harriet Andersson, Ingrid Bergman, Max von Sydow, Erland Josephson…
Hon har drabbats av demonregissörens berömda utskällningar en och annan gång. Och ibland skällt tillbaka också.
– Jag kom ihop mig med honom några gånger men han gillade ju det. På slutet blev det mer en sorts vänskap också och det var väldigt, väldigt givande.
Hon har jobbat stenhårt och lyckades dessutom ro iland att vara ensamstående förälder i en ganska oförstående filmbransch.
– Jag gifte mig plötsligt när jag var 28, jag kände att jag ville ha barn! Så fick jag två barn på två år, och så försvann mannen, och jag skulle försörja de här små damerna praktiskt taget ensam. Då fanns det inte mycket tid för fritidsintressen, ska jag säga. Det var arbete, arbete, arbete.
Sådan tur då, att hon alltid har älskat sitt jobb. Hennes karriär är ett stycke svensk filmhistoria och hon har periodvis haft mer makt i Filmsverige än vad hon riktigt trivts med. När hon som produktionsansvarig på SFI blev misstänksam bara folk visade lite extra vänlighet, insåg hon att det var dags att röra sig vidare - till samma position, men på det mindre Sandrews.
Hon får fortfarande små konsultuppdrag i filmbranschen. Vilken tur för en gammal arbetsnarkoman, som har levt så mitt uppe i filmens värld i alla år.
– Vi hade nyligen en annan producent hemma på middag. Och min man sa att det är hopplöst att köra bil med Katinka, för hon säger hela tiden, ”där gjorde vi den filmen och där gjorde vi den filmen”.
– Haha, jag har jobbat jättemycket men jag har haft väldigt, väldigt roligt.(TT)