På den gamla Sovjettiden fanns en hederstitel, Arbetets hjälte, som tilldelades framför allt muskulösa arbetare med partibok som på egen hand överträffade alla femårsplaner redan på andra året. Sådant har vi sluppit här i landet, men det finns självfallet riktiga hjältar i arbetslivet, människor som gör viktiga insatser i samhället men som inte så ofta syns i offentlighetens strålkastarljus. En sådan är dagens jubilar.
– Arbetet här på Kronparksvägens gruppboende blev mitt första riktiga jobb. Jag har helt enkelt inte prövat på något annat. På gott och ont, säger Anette Lagerström med ett fniss som samtidigt uttrycker stolthet över det hon gör och oro över att folk kanske tycker att hon borde jobbat med något annat också.
Hon är uppväxt i Järlåsa där pappan var egen företagare inom snickeribranschen och mamman först var hemmafru och senare haft det praktiska ansvaret för familjehemsverksamhet i hemmet.
Efter grundskolan hemma i Järlåsa och högstadium på Tiundaskolan gick hon gymnasiet på Katedralskolan.
– Vårdlinjen, barn och ungdom hette det då. Från början hade jag väl tänkt jobba på förskola, men då hade jag inte träffat på det här jobbet än. Jag hade gjort praktik på Rickomberga och efter en tid fick jag helgvikariat och blev sedan erbjuden sommarvikariat, som övergick i fast tjänst.
Anette Lagerström är en i den kärngrupp i personalen på gruppboendet som varit med från starten, för drygt 20 år sedan. De arbetar med det som med ett neutralt begrepp kallas omvårdnad, men som omfattar allt från matlagning och städning till vikarieutsättning men som framför allt innebär att hjälpa och stöda personer som på klarspråk kan kallas svårt utvecklingsstörda med allt de inte klarar själva. Och det är mycket.
– Även de ”nya” på jobbet har varit här länge och jag tror att arbetskamraterna betyder väldigt mycket. För oss själva, förstås, men inte minst för kunderna och deras anhöriga. Det är helt enkelt ett väldigt bra gäng. Vi kompletterar varandra, sammanfattar hon.
Det faktum att så många stannar kvar beror förstås på att de trivs med sitt arbete. De kan på goda skäl känna att de gör en viktig insats för en väldigt utsatt grupp av människor, som i andra tider och i andra kulturer fått leva under mycket eländiga omständigheter.
Det är en vård som vi i Sverige skall vara stolta över och det är därför den som skriver dessa rader tar sig friheten att för ett ögonblick vara lite personligt engagerad och kanske bli lite yvig i formuleringarna.
– Jag hoppas att fler utbildar sig inom vården på gymnasiet. Personal kommer alltid att behövas inom vård och omsorg, säger Anette Lagerström.
Sedan hon bildat familj flyttade hon från Uppsala tillbaka till Järlåsa, där hem, trädgård och familj upptar det mesta av hennes lediga tid.
– Med oregelbundna arbetstider och pendlande blir det förstås som för alla småbarnsföräldrar en hel del pusslande med förskola och annat. Barnen upptar ens fritid, och det är ju också det man vill hålla på med, berättar hon.
– Hela familjen är medlemmar i Järlåsa idrottsförening. Thomas är ledare inom fotbollen och barnen är med på terränglöpning och barngymnastik. Och om några år kanske det kan bli fotboll för deras del också, avslutar Anette Lagerström.