Längs den slingrande idylliska grusväg som leder hem till Annika Lindh har genom åren en mängd olika exotiska djur färdats, allt från lamadjur och zebror till kameler och krokodiler.
– Trots att jag är född i stan har jag alltid längtat till landet. Jag är fascinerad av naturen och har alltid haft en dragning till den, säger hon medan vi sätter oss i ett soligt hörn av gårdstunet.
Annika Lindh är född och uppvuxen i Solna. Som liten flicka var hon blyg, och sökte sig gärna till djur.
– När jag var liten och familjen besökte en lantgård kunde jag bara försvinna. Alla letade och ropade, och till sist hittades jag uppkrupen inne hos suggan och alla hennes kultingar! Det finns många sådana historier om mig.
De första egna djuren, marsvinen Trissan och Snuppe, fick hon som femåring.
– Min lillebror var ett av de första barnen i Sverige som blev allergiskt. Så jag blev tvungen att skiljas från marsvinen, det tog hårt. Och jag fick inte gå till ridhuset mer än en gång i veckan på grund av hans allergi, och då skulle den ljuvliga hästdoften duschas bort och alla kläder tvättas.
Att hon skulle jobba med djur (djurskötare på Cirkus var drömmen) var självklart för både henne själv och alla i hennes omgivning.
Hon gick på lantbruksutbildningar på Stenkvista i Eskilstuna och Kvinnersta i Örebro. Efter en specialkurs i husdjursskötsel jobbade hon med ”lantbrukets alla djur” – kor, grisar och hästar – och som kontrollassistent ute på de sörmländska lantbruken.
Annika Lindh bodde och arbetade sedan i Stockholm under några år, bland annat som djurvårdare på Skansen och vid Statens bakteriologiska laboratorium, där hon skötte försöksdjuren.
– Jag såg både positiva och negativa saker i den miljön. Det är viktigt att kunna testa läkemedel, men jag tycker samtidigt att djuren ska ha det bra och aldrig fara illa, säger Annika Lindh och kastar en kärleksfull blick mot sina små rundmagade jack russell-valpar som tumlar omkring på gården, övervakade av en mildögd taxfröken.
Hit till idylliska gården Vreten flyttade hon med make och barn 1994. Då kunde hon utvidga den djuragenturrörelse hon börjat med i liten skala i Stockholm redan 1988.
I dag kan hon bäst beskrivas som en modellmamma för djur. Via sitt företag Djuragenturen förmedlar hon djur till upparbetade kontakter, främst i Sverige men också utomlands.
– I våras transporterade vi tre stycken två meter långa nilkrokodiler till en zoologisk park i Ungern. Ett av de första uppdragen var att träna den gris som skulle göra rollen som Griseknoen i Dramatens uppsättning av Kalas i Lönneberga. Griseknoen fick bo bland hästarna på Hovstallet, och vi hade två olika knoar att spela med. Grisar växer fort.
Hennes stora intresse förutom djur är fallskärmshoppning. Det var hennes make Bosse som fick henne att gå en fallskärmshoppningskurs 1985.
– Han behövde elever till sin första kurs och frågade mig om jag ville gå. Året efter var jag färdig hoppare. Först då blev vi ett par, säger Annika Lindh, vars make introducerade tandemfallskärmshoppning i Sverige. Han hoppade bland annat tillsammans med tv-meteorologen John Pohlman från ett Herculesplan i samband med en väderleksrapport för SVT.
För 20–25 år sedan reste hon och maken på olika ”boogies” över hela världen, konvent där fallskärmshoppare samlas för att hoppa. Annika Lindh har förutom i Europa hoppat i Thailand, Malaysia, USA och Brasilien. Särskilt väl minns hon ett formationshopp i Thailand:
– Vi var 36 personer som hoppade, enbart kvinnor, och jag hade vår första son, Hercules, i magen.
I augusti i år återupptog hon fallskärmshoppningen i Gryttjom, efter 15 års uppehåll. Med 750 hopp i ryggen förklarar hon varför hon tycker att det är så fantastiskt att slänga sig ut ur ett flygplan, helst tillsammans med man och barn (alla barn är fullfjädrade sky divers).
– Jag hoppar fallskärm för att jag gillar tillfredsställelsen som ligger i själva utmaningen, att lyckas, att våga lita på sig själv, att bli en bättre hoppare. Efter 15 års uppehåll är nöjet enormt att få se barnen i luften, att åka i samma flygplan och sedan få kasta oss ut i lufthavet tillsammans! Att se glädjen hos alla familjemedlemmar, att göra något tillsammans som verkligen kittar ihop oss! Vi har som mål att hela familjen ska göra en femmannaformation. Då kastar vi oss ut tillsammans, flyger ihop och håller varandra i händerna så att vi bildar en stjärna.