Elitidrottaren Valentina Lizana Wallner spelar i Djurgården och är målvakten bakom Damkronornas hedrande fjärdeplats i OS i Sotji i fjol.
– Att bli bekräftad som hockeyspelare var en dröm som gick i uppfyllelse. Det värmer mitt hjärta att kunna vara en förebild för yngre tjejer, säger hon.
Nu är det grå vardag igen. Och eftersom hockeyaktiva damer olikt herrar inte uppbär någon lön arbetar hon halvtid. Som säljare av utomhusprodukter för hockey.
– Jag är social, positiv, glad och gillar att göra folk glada och prata med nya människor. Så jobbet passar mig, säger hon.
Efter arbetet blir det träning varje dag, med undantag för högst en återhämtningsdag i veckan. Och på helgerna är det matcher.
– Jag offrar mycket för hockeyn. Jag hinner inte träffa mina vänner så ofta som jag skulle vilja, eftersom det inte blir så mycket annat än hockey på schemat.
Ändå ångrar hon inte sitt val.
– Jag är en tävlingsinriktad människa och tycker att det är roligt, speciellt de stora matcherna då man måste spela bra. Tjusningen är att hålla sig i form och försöka att vara mentalt bäst när det gäller.
Mental styrka är minst lika viktig som träning och teknisk skicklighet, framhåller hon. Speciellt för en målvakt.
– Som målvakt syns dina misstag mycket mer än utespelares. Givetvis blir det en press - det tycker jag är roligt! Man måste tro på sig själv och älska att spela trots pressen. Det har jag gjort ända sedan jag var fem år.
Under matchen råder ett uppslukande fokus, världen utanför rinken existerar inte.
– Oavsett träning eller OS-final så tänker jag inte på att folk tittar på mig eller skriker. Jag måste fokusera på min uppgift. Det enda jag tänker på är att ta pucken. Och missar jag den så tänker jag på nästa puck.
Detta obeskrivliga fokus råder knappast utanför hockeyn, medger hon.
– Jag har lättare att fokusera på isen än i det vanliga livet. Jag brukar ha rätt många bollar i luften…
Hemligheten bakom hennes mentala styrka är ett harmoniskt privatliv med stöttande lagkamrater och make.
– Jag mår bra var jag än befinner mig. Det betyder mycket för hur jag presterar på isen.
Detta välmående har utvecklats under livets gång.
– Som liten tyckte jag att hockey var det bästa i livet. Ju äldre jag blir desto mer har jag förstått att livet runt omkring mig är viktigare - att ge och få god energi. Hockey är som med kärlek. Först är man väldigt nykär, men sedan kommer en mognare fas. Man älskar fortfarande, men upptäcker att livet består av mycket annat. Hockey är inte hela mitt liv, men en stor del.
Uppväxt i Skogås söder om Stockholm började hon idrotta med storebrodern som förebild.
– Pappa jobbade över på helger så att jag och min bror kunde göra som vi ville och spela hockey. Mina föräldrar har skjutsat och alltid ställt upp för mig. Utan dem hade jag inte varit här i dag, säger Valentina Lizana Wallner.