Han växte upp i ett Storvreta där innebandyn ännu låg i sin linda. Sporten - som dåförtiden knappt ens räknades som sport – kallades landbandy och spelades synnerligen oorganiserat, mest på skolor. Som sjuåring började Johan spela hockey i Almtuna, med engagerade föräldrar som skjutsade honom hit och dit:
– Vi tränade överallt på de få platser som fanns, också uterinkar som Fålhagens IP. En gång tränade vi till och med på Fjällnora. Det var inte lika kul att hämta pucken när man missade mål.
Som 15-åring spelade han i Tv-pucken, och när han var 17 debuterade han i Almtunas A-lag, där han spelade i 17 säsonger.
– Jag hade bara hockey i tankarna, allt rullade på. På den tiden var spelarna kvar i laget länge och blev profiler i klubben.
Under Almtunaåren arbetade Johan likt många andra yngre spelare på Arla.
– Vi var säkert tio stycken som jobbade där. Tillsammans med hockeyn blev det en bra kombination, och ledningen tyckte väl att idrottskillar var pålitliga.
Efter några år på mejeriet började han som servicetekniker på Canon, där han jobbade i sju år, parallellt med hockeyn.
– Jag reste runt i Norduppland och fixade trasiga kopiatorer, faxar och skrivare.
Via en lagkamrat i Almtuna fick han kontakt med ett franskt lag, reste till Paris och spelade en turnering. Det blev inledningen till hans internationella karriär. För i den vevan fick han ett erbjudande att spela i tyska laget Sonthofen, där han stannade ett år.
– Så lätt var det på den tiden. Nu har ju 13–14-åringar egna agenter som hjälper spelarna att hitta mer eller mindre lämpliga lag. Men då fick man ta hand om sig själv, säger Johan.
Han trivdes utmärkt i Tyskland och bytte senare lag till Heilbronn i Bundesliga, och spelade där i tre år.
– Det var jättekul! Jag trivdes väldigt bra, och dessutom vaknade min skoltyska till liv.
Efter fem år som professionell spelare i Tyskland återvände Johan hem till Uppsala, 34 år gammal och med 20 års erfarenhet som ishockeyspelare. Han läste upp gymnasiebetygen och gick en projektledarutbildning inom webb och började på reklambyrån Bollplank, numera Zellout. Hela tiden, förutom under Tysklandsåren var han även DJ, och spelade på stans alla uteställen.
– Jag gick ibland direkt från matchen till nån nattklubb där jag spelade. Det var en sorts terapi, ett sätt att ha tankarna på något helt annat.
2002 fick Johan och en vän erbjudande att köpa fastigheten där dåvarande krogen Sten Sture låg. De beslutade snabbt att slå till – och så föddes nattklubben Birgerjarl.
– Med facit i hand har det gått fantastiskt bra. Men det var ett vågat projekt. Vi skulle både driva nattklubb och sköta om ett q-märkt hus och hade inga erfarenheter av fastigheter, speciellt inte q-märkta.
Johan, som nästa år haft Birgerjarl i 15 år, hoppar fortfarande in som DJ på helgerna.
– Det är klart att det inte blir lika mycket som tidigare men jag tycker fortfarande det är kul.
Mycket har hänt i Uppsalas uteliv sedan Johan en gång började som DJ.
– Nöjeslivet har ju utvecklats enormt i takt med att Uppsala växer och att vi fått en mer urban livstil. Det finns fler, bättre restauranger och barer samtidigt som folk gärna träffas på lokal i stället för hemma. Dessutom hade många krogar sommarstängt i början av 90-talet – helt otänkbart i dag då sommaren är högsäsong.