– Jag skriver väldigt mycket och hela tiden. Det är mitt levebröd.
Wille är nybliven pappa till sitt femte barn. En livssituation där det finns uppenbara fördelar med ett fritt yrke – han kan ägna sig åt det han tycker är viktigast just nu; att lära känna familjens nyaste medlem.
Han beskriver sig själv som en familjemänniska som alltid har velat ha en stor flock.
Han är också en blivande 50-åring som har gjort en resa med hiphopen i Sverige, från det tidiga 1990-talet när Just D tog svenskspråkig hiphop till topplistorna och fram till i dag, när partykillen från förr har blivit medelålders hiphoppare som rappar om allt från bostadslån och depressioner till glädjen över gammal vänskap.
Det kan säkert bli en tredje comeback för gruppen om 30 år, tror han, då som hiphop-pensionärer.
– En skonsam sak med åldrandet är att allt annat åldras också. När man talar om jazz och blues i dag så tänker man inte på unga killar och tjejer. Tveklöst är det så med hiphop också, den kommer att förknippas med nobelt skrynkliga herrar och damer ganska snart.
Han växte upp i en akademikerfamilj, pappa Clarence är psykiater och mamma Margareta socionom, och det var inget självklart val att bli artist. Wille Crafoord snarare forcerade sig själv att hålla på med musiken, för sin starka viljas skull.
Med tiden har han utvecklat en egen sångstil och ett gitarrspel, där han känner att ”fingrarna fladdrar över halsen”. Han tror inte på några medfödda gåvor, utan menar att även de största talangerna måste nöta för att bli bra. Det är också filosofin bakom textförfattandet.
– Jag skriver väldigt mycket och hela tiden. Kvantitet ger kvalitet. Om man jämför med en fotograf så tar jag 20 rullar film och då ska väl någon jävla bild bli okej.
Han kallar sig ”manisk” ifråga om sina intressen. När han ville lära sig rida tog han ledigt ett halvår och red varje dag. Nu har han en ridande konsertturné – Hovturnén – där han varje sommar tar med sig olika artister ut på hästryggen.
Pluggat har han gjort konstant, berättar han. Just nu ägnar han sig åt att måla i olja. Att det inte skulle gå att lära gamla hundar sitta ger han inget för.
– Det handlar mest om att vuxna människor sällan tar sig den tiden, säger Wille Crafoord. Man kan inte halvhjärtat gå på kurs varannan torsdag kväll och lära sig måla. Du måste ägna hela dagar och nätter åt det. Vad du än vill ta dig för, gör det! Görandet är viktigare än resultatet. TT