När Henrik var barn grasserade Stenmarkfebern som värst. Själv började Henrik med slalom redan i fyraårsåldern, flera gånger i veckan och varje helg under säsong, och i tonåren tävlade han också (numera blir det slalom någon gång om året.
– Jag spelade hockey också, och innebandy på sommaren. Det gjorde nästan alla som bodde i Ö-vik, eller "Dö-vik" som vi sa, minns han skrattande.
Men han tror inte att det där grymma epitetet riktigt stämmer i dag, även om det visserligen är sant att många har flyttat från den ångermanländska metropolen.
– Då var Ö-vik en tung industristad med massafabriken MoDo. Jag tror den är roligare i dag än när jag växte upp. Nu finns ju Mittuniversitetet där, och fler restauranger, mer kultur, säger Henrik, som trots att han känner för sin hemstad gläds över att föräldrarna börjat tala om att lämna huset vid havet och flytta ner till Uppsala och barnbarnen.
– Jag hoppas de gör verklighet av sina planer.
Under gymnasietiden på Nolaskolan i Ö-vik, i samband med värnplikten på T3 och under universitetsstudierna jobbade Henrik extra som brevbärare på Posten. Han fick då chans att prova på arbetsledarrollen som han fann stimulerande och utmanande.
– Jag funderade mycket över varför personalen reagerar si när jag säger så, eller tvärtom.
Efter lumpen var planen att flytta söderut och läsa vidare - han ville klippa alla band med Ö-vik. Han upptäckte Linjen för personal- och arbetslivsfrågor här i Uppsala och tänkte att det kunde vara något för honom.
– Så det blev Uppsala – på vinst och förlust. Fast med facit i hand mest på vinst, skrattar han.
Framförallt gjorde Uppsalas pampiga, akademiska monumentalbyggnader djupt intryck på honom. Studierna gick som en dans.
– Jag pluggade som ett jehu. Det var jätteroligt och inte så svårt heller, säger Henrik som under studietiden var aktiv i Angermannalaget på Norrlands nation, ett medlemskap som bland annat tog sig uttryck i att medlemmarna (män från Ångermanland) enbart drack lokala Sollefteölet Zeunerts.
1995 var Henrik färdig med studierna och inledde en yrkeskarriär där han fått många erfarenheter kring allt från rekrytering och avveckling till utbildningsväsende och arbetsmarknad.
– Jag tycker fortfarande att allt som rör arbetsmarknad och utbildning är väldigt roligt!
Han började som arbetsförmedlare i Uppsala, och fortsatte sedan först som projektledare/utbildningsledare och sektionschef vid Folkuniversitetet. Henrik har även arbetat för Skolverket som samordnare av de nationella proven.
2000 tog han sig an en riktig utmaning: som rekryterings- och avvecklingskonsult i ett stort mediahus, International Data Group och Antenn Consulting, där han arbetade fram till 2004.
– Sedan sprack ju it-bubblan och jag fick stötta och hjälpa arbetslösa säljare. Jag är egentligen för snäll för att vara avvecklingskonsult. Jobbet tog mentalt på krafterna.
Vid den här tiden bodde Henrik och dåvarande hustrun i Lagga, men efter skilsmässan planerade han att återvända till Ö-vik och var nära att köpa ett hus vid havet. Det var då han träffade sin hustru Victoria, tidigare kollega på af som han tidigare pratat mycket arbetsmarknadsutbildning med. De gifte sig 2004 och bor sedan sju år i Bärby Hage. Familjen tillbringar gärna tid i sommarhuset vid sjön Toften, ett äldre hus som Henrik renoverat.
Sedan 2004 har han varit verksamhetschef vid Folkuniversitetet; totalt har det blivit 18 år där.
– Jobbet betyder en hel del för mig, och jag gillar Folkuniversitet jättemycket! Det känns meningsfullt att jobba där. Jag tycker särskilt mycket om att FU är politiskt och religiöst obundet.
anna.bill@unt.se