Att Göte har rest mycket under sina dagar märks tydligt i hemmet i Eriksberg. Statyetter från Betlehem, fotografier och 2000 år gamla mynt är bara några urval av vad som sparats hemma. Men kärleken till hembygden i Härjedalen märks minst lika väl som föremålen från andra kulturer.
– Jag växte upp i Lillhärdals socken, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. När jag berättar om min uppväxt för barn och barnbarn, om en tid utan elektriskt ljus och med endast en telefon i byn, så tror de att jag är från stenåldern!
Sina första fjorton år tillbringade han med mamma Signe, pappa Sven och sina syskon i den lilla byn Olingdal, som familjen faktiskt tagit sitt namn ifrån. Hit till de stora skogarna i Härjedalen hade det tidigare skett en större inflyttning av arbetslösa som hoppades kunna hitta ett jobb inom skogsbruket.
– Det rådde lite av en Klondikestämning. Folk från bland annat Värmland, Halland och Norge hörde att man kunde tjäna bra på skogsarbete. Men på 1940-talet kom skogsmaskinerna och då gick det i stället en utflyttning från skogen till städerna. Det var flyttlassens tid.
Göte och hans familj var bara några av alla de som valde att söka sig bort från det gamla livet. Från Härjedalen gick deras eget flyttlass till Avesta och sedan Örebro, där Göte tog studenten. Men som han själv säger var han tvungen att bli något, eftersom det inte i sig var ett yrke att vara student. Valet föll på att plugga vidare i Uppsala.
Han studerade vidare på Uppsala universitet och har under större delen av sitt yrkesliv verkat som universitetslektor inom lärarutbildningen.
– Religion har alltid varit mitt huvudintresse och det var så att säga mitt intresse som styrde yrkesvalet. Jag är nyfiken på nya kulturer och folk. Sen satt jag också som vice ordförande i Föreningen lärare i religionskunskap och det gjorde det möjligt att resa till länderna jag läst mycket om.
Och det är alltså från dessa resor som souvenirerna i arbetsrummet kommer. Mellanöstern och framför allt Israel har varit populära resemål. Första resan till Israel ägde rum som stipendiat på 1960-talet.
– Läget där nere präglas av den politiska situationen och redan då var det spänt. Jag reste runt och besökte platser som i dag inte går att besöka. Jag, mina kolleger och även lärarkandidater ville åka dit för att träffa företrädare för andra religioner. Det kändes meningsfullt, säger Göte och tillägger att mynten på hyllan är från en utgrävning som han deltog i och att han hade tillåtelse att ta med sig dem hem.
Nu för tiden är det mest återkommande resmålet till barndomsgården i Olingdal som Göte sköter om. Bygdens historia och sin egen uppväxt har han dessutom skildrat i boken ”Flyttlassens tid. Minnesbilder från en skogsby i Härjedalen.”
– Efter att barnbarnen fått det att verka som att jag levt på stenåldern ville jag gärna skriva ned vad jag upplevt. När vi slutat våra dagar finns det ingen som kan föra våra egna minnen vidare.
Med boken fick han också möjligheten att arbeta med det som han jobbat med som universitetslektor. Att fylla luckor i historieförståelsen.
– Jag har fått höra från människor i andra delar av landet att det som hänt i Härjedalen även skedde på andra håll. Det glädjer mig att responsen varit positiv och att det jag berättar är representativt även för fler än små skogsbyar.