Barbro Gretener steg ombord på tåget till Stockholm. Det var ett tåg av äldre modell, ett sådant med enskilda kupéer. Hon öppnade dörren till en av dem och precis i ögonhöjd fick hon två par knallblå ögon som tittade rakt in i hennes.
– Jag blev förälskad direkt och var bara tvungen att fråga vad det var för sort, att det var katter förstod jag ju, säger hon och skrattar.
Det är så Barbro Gretener beskriver sitt första möte med kattrasen birma.
Ett par år senare var hon på kattutställning och fascinerades åter av den vackra kattrasen. Hon ville så gärna skaffa sig en egen, men det var ju så dyrt.
– Det var riktigt svindlande priser, berättar hon.
Femton år dröjde det innan priserna hade sjunkit och hon kände att det var dags. Hon besökte en uppfödare utanför Norrtälje, men kattungarna var 14 veckor gamla och det tyckte Barbro Gretener lät lite gammalt. Hon tackade för titten men när hon gick ut genom dörren vände hon sig om och såg ännu en gång två stora knallblå ögon titta mot henne.
– De där ögonen satt kvar i mitt huvud efter det. Jag kunde helt enkelt inte släppa dem. Till slut ringde jag till uppfödaren och sa att jag hade ändrat mig.
Sedan dess har katterna bara blivit fler och fler. Nu har Barbro Gretener tio stycken katter av sorten helig birma. De springer runt i radhuset, hoppar bland de stora kattställningarna och springer mellan rosenbuskarna i den lilla trädgården på baksidan.
Katterna har dessutom blivit prisbelönta vid kattutställningar och mängder med pokaler, medaljer och rosetter finns utspridda i lägenheten.
I dag är det kanske svårt att tro att Barbro Gretener som ung var säker på att hon inte var en kattmänniska. En hundmänniska på sin höjd och en hästmänniska garanterat. När hon fyllde 14 år hade hon sparat ihop pengar så hon kunde köpa en helt egen häst, 4 000 kronor kostade den. Hästar var det hon ville arbeta med men hon kom inte in på hästskolan Strömsholm. Då öppnade sig möjligheten att flytta till England och där arbetade hon sedan i ett stall och träffade dessutom kärleken. Han tog med henne från England till sitt hemland, Schweiz.
Fem år senare var det dags att flytta tillbaka till Sverige. Efter studenten i uppväxtstaden Oskarshamn 1961 hade alla klasskamrater flyttat i väg för att studera. Barbro Gretener hade ju hamnat lite på efterkälken med tanke på tiden i utlandet.
– Jag har alltid känt mig som 20 år yngre än vad jag är! Lite barnslig sådär. Kanske beror det på att jag pluggade med personer som var tio år yngre än jag, säger hon och skrattar.
Hon flyttade till Uppsala och ville läsa zoologi men under de förberedande kurserna fastnade hon för geovetenskap och naturgeografi, vilket hon senare arbetat med en stor del av sitt liv.
– Det har varit jätteroligt och jag har varit på så många spännande exkursionsresor, bland annat i Costa Rica där jag studerade floder. Det var riktigt kul även om vi om nätterna hörde råttorna galoppera utanför huset och hittade myror och kackerlackor under kudden när vi vaknade.
Det har alltid gått bra att kombinera katterna med yrkeslivet. Barbro Greteners arbete tog henne runt jorden och då tog dottern väl hand om dem. När hon arbetade i Afrika var tiden förlags till ett år, alldeles för lång tid för att kunna vara helt utan katt.
På soffans ryggstöd ligger nu N’tzu och myser. Hon fick emigrera från Afrika när det var dags att lämna kontinenten för över 18 år sedan.
Medan Barbro Gretener berättar om tiden i utlandet som hon beskriver som ”den roligaste tiden i mitt liv”, stryker katterna runt benen på oss. Personligen tycker jag att det är svårt att hålla koll på vem som är vem men Barbro Gretener har självklart full koll.