Jim Frick bor kvar på Östunabergs gård, dit han och hustrun Åsa flyttade från uppväxtorten Rättvik i slutet av 1970-talet. Då var tanken att söka sig närmare Solvalla genom att ta jobb för Roland Dahlstedt som precis hade köpt gården. 1987 köpte de stället och sedan dess har de bedrivit en av de största träningsanläggningarna i landet där.
Som mest hade han hundra hästar i stallarna. Det var full fart för jämnan, och med åren vann han 5 000 lopp, en siffra som matchades av bara tre kuskar före honom. Han kammade hem fyra allsvenska kuskchampionat och lyckades vinna i båda de klassiska travloppen Uppfödningslöpningen och Svenskt Travderby.
– Jag har haft en jäkla tur i mitt liv. Plus att jag fick bra hästar och bra hästägare, sammanfattar han själv sin karriär.
Till tur bör man nog lägga hårt arbete och en god portion talang. Jim Frick menar att det inte går att förklara hur man blir en bra kusk – man måste ha en förståelse för de stora djuren, helt enkelt.
– Det är något medfött. Man måste ha ett lugn, och känna in hur de känner sig.
Lite märkvärdigt var det ändå att han gled in på detta med trav så tidigt som han gjorde – redan vid åttaårsåldern. Jim Frick var bagarson och det fanns ingen som sysslade med trav i släkten.
– Nej, men jag var mycket med morfar när han körde arbetshästar. Det var så det började, berättar han.
Jim och kompisen (numera svågern och travkusken) Leif Witasp började hänga i Folke Lisells stall. De fick hjälpa till med skötseln av hästarna, och så småningom också med att köra dem. Jim utbildade sig till byggnadssnickare men jobbade samtidigt som kusk åt Olle Goop. När han var 20 vann han sitt första lopp. Hästen hette Dirigent. Och Jim Frick jobbade aldrig en endaste dag som byggnadssnickare.
Däremot satsade han målmedvetet på travsporten och arbetade hårt. Drivkraften var inte bara att vinna utan också intresset för hästarna.
– De är underbara att vara med, de är trevliga kompisar.
Framgångarna fortsatte, ända tills den fatala olyckan inträffade på Solvalla travbana 2010. Hästen snubblade under loppet och Jim kastades ur sulkyn och blev liggande medvetslös. Smällen mot huvudet var så kraftig att han inte vaknade på tre veckor. Det tog nästan ett år innan han kunde lämna sjukhuset.
Efter det har Jim Frick fått ägna sig åt rehabilitering, med mycket stöd från familj, släkt och vänner. Han upphörde med travverksamheten men bor kvar på gården med hustrun och kompanjonen Åsa och hyr ut träningsanläggningen och stallarna till Svante Båth. I dag finns 90 hästar på gården, nästan lika många som under Fricks tid.
Hur ser din tillvaro ut numera?
– Jag har det lugnt och skönt och får vara mer med barn och barnbarn, det är vad jag gör nu. Jag går ut i stallet varje dag, går ut med hunden, jag håller på med allt möjligt. Klipper gräs och sköter allt på gården.
Hur stor roll spelar travvärlden i ditt liv, är du fortfarande med på ett hörn?
– Ja, absolut. Jag försöker följa med så mycket som möjligt och så har jag egna hästar, tre stycken, hos Leif Witasp i Rättvik. (TT)