Han bor i ett rött trähus alldeles invid skogsbrynet, och bostadsområdet med sina små gränder och vinklar för snarast tankarna till en svensk småstad. Prem föddes av indiska föräldrar i Jakarta. Som många andra indier på 30-talet hade de lämnat sitt hemland. Familjen var sikher, och Prem minns att hans pappa alltid bar turban över sitt långa hår. Våren 1942 skulle Prem börja första klass, men hans första skoldag blev också hans sista och enda.
– När jag kom till skolan möttes jag av soldater som viftade med bajonetter. Det var japanerna, och andra världskriget hade kommit till Indonesien, säger Prem och berättar om den påfrestning som den japanska ockupationen innebar. Det var vanligt att folk kidnappades och sedan hittades döda.
1945 mördades hans egen pappa, skjuten utanför familjens hus.
– Jag hörde skottet, mamma också. Sedan fick jag försörja mamma genom att jobba som hovslagare och cykelreparatör bland annat.
Några år senare skickade modern honom till Singapore med en bekant. De skulle stanna där några dagar, men personen försvann med hans pengar och lämnade honom ensam i storstaden. Genom sin mamma fick han kontakt med en präst. 15-årige Prem fick mat och husrum mot att han hjälpte till som byggjobbare.
– Jag byggde hus åt prästen. Det var i Singapore jag lärde mig broken English, skojar han. På dagarna hjälpte han byggnadsarbetare bära tegelsten och cement, på kvällarna pluggade han engelska.
Efter tiden hos prästen jobbade han period hos en läkare. Eftersom engelska är huvudspråket i Singapore lärde han sig språket via arbetet.
– Och jag lärde mig mycket genom att köpa begagnade serietidningar som Fantomen.
– Mitt starkaste minne från åren i Singapore är alla olika språk, och mina kycklingar, säger Prem och berättar att han en dag fick tre stycken i present. Han läste en bok om hur de skulle skötas, och hade snart en blomstrande liten äggrörelse. Eftersom han inte hade någon att tala med blev en tupp i flocken hans bästa vän, ända fram till den dag han slutade som huvudingrediens i en curryrätt gjord av husets kock.
– Han gjorde mat av min kära tupp! Kan du tänka dig? Jag blev mycket ledsen och upprörd.
Prem fick sedan jobb på ett transportkompani och levererade paket från hela världen till kunder i Singapore. Om kvällarna ägnade han sig åt studier, gjorde en Cambridge English Entrance examination, och arbetade som lärare.
Till London kom han 1960, och jobbade på ett bageri, som svarvare och senare elektronisk inspektör på datorfirma. Han träffade en svensk flicka som var aupair och flyttade till Uppsala 1969 och gifte sig. På egen hand lärde han sig svenska genom självstudier, och fixade också jobb här i stan.
– Jag städade, diskade, sålde hamburgare, jobbade på Ulleråker och på olika restauranger, bland annat Baldakinen där jag slutade som varuinköpare.
Sin blivande hustru Rama träffade han 1984 i samband med en tillställning hos Indiska föreningen i Uppsala. Makarna talar engelska sinsemellan. Genom Rama fick han sedan jobb på Pharmacia Fine Chemicals, där hans erfarenhet av instrument och elektronik kom väl till pass.
– Jag fick åka på kurs till Schweiz och lärde mig rena proteiner.
I dag är skrivandet Prems stora intresse. Han och hustrun går på Gottsunda skrivarverkstad, där han för närvarande skriver på sin självbiografi. Han är en duktig berättare, full av märkliga historier..
– Det är mycket jag har att skriva. Jag har ju ett helt långt liv att berätta om.