Handbollen dominerar fritiden

Snäll som han är kunde han inte tacka nej. Så gick det till när Matte Fredriksson för åtta år sedan blev hjälptränare för Vassunda IF:s handbollslag för pojkar-92.
- Jag skulle bara vara med och hjälpa till eftersom min son Victor gick där. Men huvudtränaren slutade och jag blev i praktiken huvudtränare. Nu har jag tack och lov hjälp av två duktiga tränare, Danne och Jacob. Så nu fungerar jag verkligen som hjälptränare.

Som han ser det har en hjälptränare en viktig uppgift, att se till att spelarnas humör är på topp.
- Det ska vara roligt att spela handboll! Även om man inte vinner alla matcher ska det vara kul att träna. Jag brukar peppa och berömma dem. När laget är på väg att tappa geisten lyssnar jag på spelarna och försöker att lista ut var felet ligger. Jag är den typen som bemödar sig om att få alla nöjda och glada.
Handbollen slukar nästan all fritid under vintern. Ett 50-tal matcher och cuper fyller helgerna, dessutom tillkommer veckans tre träningspass och alla skjutsningar, förberedelser och telefonsamtal.

Men vad gör det om handbollen skänker glädje?
- Det är roligt med grabbarna. Att träna dem har givit mig mycket. Det är definitivt inte slöseri med tid, tvärtom. Det är viktigt att de aktiverar sig och inte bara sitter framför datorn.
- Det är också ett sätt att umgås med min son och hans kompisar, att lära känna dem.

En liten nackdel är att Matte aldrig har spelat handboll. Ändå har han klarat sig - tack vare tips från dem som kan.
- När jag växte upp, i Eriksberg och Gränby, var handboll ingen stor sport i Uppsala. Jag spelade hockey och fotboll.
Hustrun Ramona har just kommit in i köket med två fulla kassar, hon fyller i:
- Var inte så blygsam. Du var duktig i löpning och har flera medaljer, du cyklade också Vätternrundan sex gånger under 90-talet och tränade bandy och fotboll med de andra barnen.

Medan hon packar upp varorna fortsätter hon:
- Han har många idéer, Matte. Han är impulsiv (Matte nickar instämmande) och social. Han gillar att prata med folk, telefonen sitter nästan fast i örat på honom (Matte försöker att protestera). Men han har svårt att komma i gång. Jag köpte tapeter för en månad sedan och han har inte satt upp dem än (Matte låter tystnaden tala).

Han berättar om sin egen tid som 16-åring, när han var i den ålder som de killar är som han tränar i dag. Ögonen tänder till då han berättar hur han hängde med motorcykelgänget, hur de tältade och hade det kul.
- Det var en rolig tid!

Intresset för motorcyklar får sitt utlopp under sommarhalvåret. Då tar han en tur med sin Yamaha Dragstar 1 100 kubik, pysslar om huset på Gotland och är glad att slippa tänka på handbollen.

Yrkesvalet var en slump. Några kompisar skulle bli servicetekniker på ventilationer och han tyckte att det lät bra, praktiskt lagd som han är. Det blev en fullträff. Han trivs med sina arbetskamrater och är förtjust i sin arbetsplats Arlanda. Yrkesvalet är alltså inget han ångrar.
- Det finns några saker som jag skulle vilja ha ogjort, men vad tjänar det till? Gjort är gjort. Jag tittar framåt, säger Matte Fredriksson.

Handbollen dominerar fritiden

Handbollen är mer än ett intresse för Matte Fredriksson.