Vi träffas i Omnikvariatet, ett före detta antikvariat som nu blivit en kulturell mötesplats i Uppsala. Utanför håller Dragarbrunnsgatan på att vakna till liv, och vid det stora fönstret mot gatan sitter Ulf vid sin dator. Lokalen är en kombination av antikvariat, galleri, kulturscen och kafé (hundar är tillåtna!) – med massor av böcker – 30 000 stycken. Medan vi kollar runt berättar Ulf att han har rört alla böcker när han gick igenom samlingen. En pågående utställning visar färgsprakande verk av ukrainska konstnären Tatyana Goryushina och på loftet en trappa upp kan man sitta med en bok och en kaffekopp.
– Drömmen om en kulturell mötesplats har funnits ända sedan tonåren, säger Ulf som drivit liknande verksamheter i Leksand och Sigtuna.
– Jag kallar mig gärna relationell konstnär. Jag tänker att konst kan vara att skapa mötesplatser för att vrida och vända på tillvaron. Just en sådan mötesplats är Omnikvariatet tänkt att vara.
Ulf växte upp i Nyköping. Utelekar och spontanfotboll präglade uppväxten. Än i dag gillar han fotboll, både på tv och på Studenternas, både dam- och herrlag.
– Jag hejade på Bälinges tjejer när det begav sig. Fotboll är skön avkoppling och kontrast till det jag sysslar med till vardags, säger Ulf som först i tonåren fick upp ögonen för kultur: musik och konst, tack vare stadsbiblioteket i Nyköping som han talar om med värme.
– Där kunde man lyssna på musik och jag fick av en slump kontakt med Elvin Jones och John Coltanes 50- och 60-talsjazz och blev såld direkt. En kompis och jag satte oss sedan och improviserade musik, jag spelade piano och saxofon, sedan fortsatte det och jag lärde mig spela gitarr, piano och saxofon.
På 70-talet spelade han i Nyköpingsbandet Free Art Ensemble. Ulf spelade även med Borgare och bönder, senare kompband åt en okänd Staffan Hellstrand i Dimmornas bro.
Ulfs målande inspirerades även det av biblioteket. Där fanns konstböcker att titta i, och kulturtidskrifter att bläddra i. Han ville arbeta med människor och utbildade sig till fritidsledare och senare bildlärare i Umeå. Intresset för konst gjorde att han gick en utbildning till bildterapeut i Stockholm. Sedan snart 30 år har han varit folkhögskollärare, först i Vårdinge, men största delen av tiden vid Sigtuna folkhögskola, där han började 1989.
– Stämningen på en folkhögskola är så fantastisk därför att de som kommer dit oftast har mer idéer om livet än att bara göra karriär. Ofta har de engagerade tankar om livet och hur det ska levas, är till exempel veganer eller politiskt intresserade. Det blir intressanta och ibland stormiga möten. Sådant finns det utrymme för på en folkhögskola, säger Ulf.
Parallellt med lärarjobbet har han själv skrivit, målat, spelat, komponerat och skapat. På sitt visitkort kan han även sätta fårfarmare, vinimportör, och massör.
I dag är Ulf samordnare för kulturutbildningarna på Sigtuna folkhögskola, och undervisar på konst-, foto-, film- och teaterlinjerna. Under åren har han skaffat ett stort nätverk artister och konstnärer som nu kommer väl till pass i nya verksamheten, ekonomiska föreningen Omnikultur som han driver tillsammans med Jonas Bredenfeldt och sin son Samuel Stålhandske.
–Tankarna på en kulturscen i Uppsala fanns i bakhuvudet några år, och jag började leta lokaler i Uppsala. Så såg jag skylten i fönstret här för ett år sedan, säger Ulf som efter intervjun ska vidare till jobbet i Sigtuna.
– Teaterlinjen ska sätta upp Ibsens Hedda Gabler. Vi ska repetera, sätta ljus och kolla ljudet inför premiären.
Annat som sysselsätter honom just nu är förberedelserna inför Sigtuna folkhögskolans öppet hus-arrangemang 30 maj:
– Då kommer eleverna att visa spännande konst och teater!