Att växa upp i restaurangmiljö har sina sidor. Å ena sidan finns det alltid sätt att få extrainkomster, men att växa upp i en familj som älskar att laga mat innebär inte att man naturligt får tillgång till matlagningskonsten, snarare tvärtom.
? Nej, hemma fanns det så många andra som kunde det bättre, och det var ingen som tänkte på att se till att jag fick lära mig. Så jag kunde inte ens koka spagetti när jag tagit studenten, säger Lars Bennbom och illustrerar därmed lillebrorskapets problematik.
Men han fick alltså ändå lära sig en hel del inom branschen, från grunden, så att säga.
? Jag var med när vi rev upp alla linoleummattorna på Markan ute på Eklundshof och hittade det fantastiska trägolvet under. Och från det jag var 13 fick jag jobba i disken, när det var stora beställningar. Under gymnasiet avancerade jag till att få servera.
Han är född och uppvuxen i Uppsala med omgivningar. Han minns hur han som fyraåring klättrade upp i granen hemma på tomten i Norby, bara något kvarter ifrån där han nu bor.
? Så farsan fick komma och hämta ner mig. Sedan flyttade vi till Marielund och det är där jag växte upp och bodde tills jag flyttade hemifrån 1990, när jag var 18, berättar han.
Tre dagar efter studenten flyttade han nämligen till Frankrike, där han fick ett au pair-jobb i en familj utanför Versailles.
Efter hemkomsten till Sverige gjorde han lumpen på I 4 i Linköping, som kvartersmästare.
? Sedan började jag läsa handelsrätt och märkte till min stora förvåning att det var roligt, säger han.
Han berättar att han därefter läste företagsekonomi innan han kom in på ekonomprogrammet, med ?fransk ingång?, vilket skall tydas så att däri ingick studier i franska och en termin som utbytesstudent i Lyon. Allt detta ledde till en magisterexamen.
Långt dessförinnan, redan under lumpen, hade han träffat sin blivande hustru Jenny.
? Vi träffades på Club Dacke på Smålands nation och jag fick hennes telefonnummer, som jag sedan tappade bort ? en klassiker. Men vi träffades någon vecka senare på V-Dala och det är det datumet som räknas. Så i somras hade vi 40-årskalas och firade att vi varit tillsammans i 20 år och att det är tio år sedan vi gifte oss, säger Lars Bennbom med viss stolthet.
Efter examen fick han anställning på KPMG Bohlins i Stockholm, där han arbetade i tre år, innan han och Jenny bestämde sig för att passa på att få lite utlandserfarenhet. Han ansökte om utlandstjänst och började på KPMG:s Torontokontor. Där hann han vara ett tag innan det blev dags för ett av de många ?bananskal? som han säger har kantat hans karriär och lett honom in på oväntade vägar.
? En bekants bekant, som jobbade på Metro, var med om att dra i gång tidningen i Toronto och uppmanade mig att söka tjänsten som ekonomichef där.
? Det var en av de mest galna perioderna i mitt liv! Metrofolket hade kommit till Toronto samtidigt med mig, två månader tidigare, Fjorton dagar senare hade de tidningen ute på stan. Redaktionen fanns i en svit på ett hotell i Toronto. Så det var ett rejält städarbete som krävdes för att få ordning på allting. Men efter ett och ett halvt år fungerade allt! Och jag kunde till och med ta lite ledigt.
Efter hemkomsten har han haft några olika jobb, bland annat som ekonomichef för Härjedalskök, där han så småningom rationaliserade bort sig själv, varefter han startade eget. Där hyr han ut sig själv och tar över ekonomifunktionen på olika företag.
? Det är klart att det har varit svettigt, riktigt svettigt. Men nu rullar det på. Det är nästan lite för mycket jobb, säger Lars Bennbom.
Som så ofta för egna företagare som också är småbarnsföräldrar blir tid en bristvara, inte minst tiden med familjen. Inte heller hinner han med motion i organiserad form.
? Så det blir vardagsmotion ? att parkera så långt bort från målet som möjligt och sedan gå, och aldrig ta hissen, om det inte är mer än sju trappor dit jag skall.