Gunnar ”Haeggis” Haeggbloms familj kom till Uppsala 1965, och bodde i Sunnersta.
– ”Fredagsbröderna” hade en stående bokning i paviljongen i Sunnersta på 60-talet. De var handelsresande, och körde Volvo 145 som stod i rad längs Långvägen. I källarn, vår klubblokal, var det då kommunal tvättstuga.
Mamma var hushållslärare som blev speciallärare, pappa lärare på Ultuna. Gunnar tyckte egentligen det var nog med lärare i släkten, men blev ändå lärarassistent och har under fyrtio års tid lärt ”tusentals knattar” att spela bordtennis. Han är ordförande i Sunnersta AIF:s sektion för bordtennis, och bekymrar sig lite om återväxten på ledarsidan.
– Det behövs numera bara att en eldsjäl faller ifrån så raderas klubben ut.
En del av pingisungdomarna har tagit sig vidare i sportvärlden, till exempel Marie Persson, pingislandslaget, Lilian Magnusson, friidrottslandslaget, Mats Benker, Sirius fotboll.
– Alla barn borde innan skolstart gå på barngymnastik och i simskola. Då skulle de få koordination och då skulle de kunna simma. Det är viktigt, och man ser ju hur roligt de har!
När familjen Haeggbloms fyra barn var mellan sju och tolv bodde de i Paris sydvästra del i ett och ett halvt år. Pappa hade ett jobb med OECD, som rådgivare i jordbruksfrågor och forskningsinformation. Gunnar minns en morgon hösten 1963.
– Vi fick skjuts till skolan, och en morgon var det plötsligt tvärstopp i Bois de Bologne – tiotusentals människor och bilar i vägen!
Åratal senare fick han reda på att trafikstockningen berodde på att parisarna gick man ur huse för att hedra Edith Piaf vid hennes begravning.
Gunnar pratar fort, berättelserna kommer i strid ström, han associerar och parerar som i en pingismatch. Han har utmärkt ”split vision”, menar han, efter all fotboll, bandy och pingis. Eller också blev han bra för att han föddes med den där kvicka, nyfikna blicken, tänker reportern och skriver så pennan skvätter blått.
En annan sport han ägnar sig åt är cykling, och han har ett pågående projekt: Alla Sveriges nationalparker, 29, ska besökas, han har hunnit med 22. Sveriges världsarv ska han också bese, vi har 15, han har sett 13.
– Det började med att brorsan Olle var nationalparksvakt på Blå Jungfrun i Kalmarsund för tio år sen, och jag hälsade på honom.
Många mål nås per cykel, och då cyklar han. Men till Djurö i Vänern i somras tog han kajak, för skepparn ville inte fara ut med bara Gunnar, minsann. På hemvägen blev det oväder, han fick slåss mot meterhöga vågor. Den sommaren cyklade han allt som allt 350 mil, till och från Sarek, inklusive fjällvandring, med en omväg över Tammerfors på ditvägen för Veteran-EM i pingis. Han tog E4 hem, bekväm cykling, 95 mil. "Men knotten i Norrland ..."
Gunnar äger sju cyklar. Ett urval: Hammarbyhojen som är grön och vit, Cykla runt i Sverige-cykeln, Väldigt Snygga Herrcykeln, folkmusikcykeln.
Ett annat intresse är Uppsalas utveckling, han skulle vilja göra en kortfilm om det. Detta kanske vintertid, eftersom han planerar en utfärd till en del av världsarvet Struves meridianbåge, som byggdes på 1800-talet som mätpunkter, 265 stycken. Sju mätpunkter finns i Sverige, i Kiruna, Pajala, Övertorneå och Haparanda. Gunnar ”Haeggis” Haeggblom kommer att ha mer att berätta framöver.