Han släppte bandet till Gotland

Redan som liten pojke hemma på Gotland var Carl Johan Gardell fascinerad av historia, och han tyckte lika mycket om att läsa då, som han gör nu. Familjen drev jordbruk med köttdjur och spannmål i byn Martebo intill Lummelundagrottorna, där Carl Johan Gardell som ung guidade turister.
Även om böckerna var viktiga delade han tiden med kompisarna och gjorde allt spännande man kan göra på en stor gård.
- Jag minns att när jag var sex år fick jag och en kompis förtroendet att rensa varsin 500-metersrad med sockerbetor. Det kändes bra att få göra sådant som de vuxna gjorde. Min pappa sa att om vi klarade det skulle vi också ha betalt.

Tidigt fick han också köra traktor på fälten några meter hit eller dit i samband med höskörden.
- Det där gjorde att jag tidigt tappade intresset för leksakerna i sandlådan, säger Carl Johan Gardell, och serverar samtidigt en hemgjord cheesecake med hallonsylt.
Historiker som han är nekar han sig inte en reflektion om hur smidigt bondebarn integreras i systemet.
- Att vara bonde är inte ett jobb utan en livsstil. Man är aldrig ledig och samtidigt alltid fri att styra sin tid.

Som ensambarn kände han förväntningarna att ta över gården, inte så mycket från familjen som från resten av byn. Samtidigt lockade högre studier efter realskolan och gymnasiet i Visby.
- Ingen av mina generationskamrater hade en tanke på att stanna kvar. Gotland på den tiden var som Turkiet då, eller vilket annat land som helst när det gäller arbetslöshet. Det var inte bara fastlandet, utan Amerika som lockade ungdomar. Två grannflickor emigrerade till Kalifornien.

Carl Johan Gardell kom till Uppsala för att plugga hösten 1969. Det blev ekonomisk historia, statskunskap och sociologi, det sistnämnda ett hett ämne då.
- Och juridik, med tanken att enbart humanistiska ämnen kanske inte var så gångbara på arbetsmarknaden.
Att han, som alltid varit historieintresserad, inte valde det ämnet har sin förklaring. Han var historiemätt, och lite trött på ämnet. Men det gamla intresset vaknade till liv, och Carl Johan Gardell började läsa historia för professor Sten Carlsson, som blev handledare i avhandlingsarbetet.
- På den tiden var migration det stora projektet inom historiämnet i Uppsala. Själv valde jag mitt ämne, Gotland under 1500-1600 talet, och ekonomi, skatter och handel visavi Nordtyskland. Just den här tiden var ett svart hål i Gotlands historia.

Han återvände till Gotland efter faderns död 1972 och började rusta upp gården. Det fortsatte han med i slutet av 1970-talet och en bit in på -80-talet, parallellt med att han skrev sin avhandling som var färdig 1986.
- Pappa tyckte aldrig att det var någon idé att renovera, lantbruket var inget att satsa på. Han ville att jag skulle plugga.

Men Carl Johan Gardell ville av olika skäl inte sälja gården när han ärvde den, så han renoverade, byggde om och hyrde ut. Under större delen av 1980-talet pendlade han mellan att vara Uppsalaakademiker och gotländsk entreprenör.
- Det var kul att vara här, och kul att vara där. Men att bo på Gotland hela tiden, nej, det kändes inte riktigt som min grej. I början av 90-talet bestämde jag mig för att avveckla gården och satsa helhjärtat på Uppsala. Jag var ju aldrig ledig.

I vintras fick Carl Johan Gardell ett konstnärsstipendium för våren och hösten 2008 från Författarförbundet. Han arbetar på ett projekt som han är hemlighetsfull om, men avslöjar till slut lite motvilligt, men inte så förvånande, att det "handlar om Gotland".

Han släppte bandet till Gotland

Trots att Carl Johan Gardell lämnade Gotland för många år sedan finns hembygden kvar i hans arbete.