Han samlar på böcker och människor

Det skall på en gång sägas att jag känner Ingemar Perup sedan länge. Hur länge är svårt att fastställa och torde sakna allmänt intresse, men åtminstone sedan han avslöjades som den klart minderårige mördaren i det rafflande morddramat Slå 567 96 till Fisken i Sagogrottan i Sundsvalls stadsbibliotek för snart 50 år sedan.

Hans föräldrar arbetade båda inom sjukvården, fadern som läkare och modern som sjukgymnast, den senare dock med uppehåll för hemmafrutjänstgöring under barnens barn- och ungdomstid.
Fadern var regementsläkare och hade egen mottagning och kopplade på fritiden av med att sjunga i illustra sammanhang. Modern var mer bildintresserad, ett intresse sonen Ingemar ärvde. Detta intresse tog sig bland annat uttryck i extraarbete som penseltvättare åt olika konstnärer, främst den lokale storheten Bengt Lindström.

- Fast första sommaren jag jobbade hos honom fyllde Bengt 50, så andra halvan av sommaren gick åt till att förbereda kalaset. Jag fick bland annat skriva adresser på alla inbjudningarna - det var 600 bjudna på lördagen och 400 på söndagen, minns han.
Minns så mycket gör han dock inte av den resa i österled som Bengt Lindström och hans medhjälpare, i privatflygplan företog efter alla kalasen.
- Han hade hållit sig spik nykter under kalasen och tyckte att detta skulle belönas på något sätt, antyder Ingemar Perup diskret. Den då 26-årige Ingemar avstod dock visligen från att därefter fortsätta resan mot Skottland och steg av vid mellanlandningen på Midlanda.

Efter studentexamen på allmän linje reste han till Uppsala för studier, utan mer specificerade studieplaner. Efter att ha kört i muntlig tentamen i propedeutiska kursen i juridik drog han slutsatsen att det inte var inom det området som hans framtid låg. I stället inriktade han sig på en betydligt snävare arbetsmarknad och läste konstvetenskap, arkeologi och etnografi.
- Du skall plugga det som är roligt. Då ger det sig med jobb så småningom, var det råd jag fick av Torgny Segerstedt, berättar han.

Jobben kom under en tioårsperiod sedan att vara inom bokantikvariatsbranschen, i Stockholm och Uppsala. En av hans kunder här i Uppsala var Sven Delblanc, som när Ingemar Perup på grund av arbetsbrist blivit uppsagd skickade en "supplik" (böneskrift) till Ebbe Carlsson, då chef för Bonnier Fakta, och bad att han skulle utnyttja sina kontakter för att anställa sin arbetslöse vän.
- Det blev först en projektanställning, som sedan har fortsatt i andra former av anställningar. Bland annat kom jag att jobba som bildredaktör för Den svenska litteraturhistorien, som Sven Delblanc och Lars Lönnroth var huvudredaktörer för.

Han är nu informationsansvarig på Bonniers sedan sex år men har också kunnat sticka emellan med bildredaktörsjobb på en del stora projekt, där den stora Hasse och Tage-boken som kom häromåret är ett av de större.
- Många av de böcker jag arbetat med har handlat om musiker och artister. De kontakterna jag fått därifrån medförde att jag kopplades till redaktionen för radioserien Svenska nöjen. Där gjorde jag bland annat den sista intervjun med Monica Zetterlund, berättar han.
- Jag har också blivit "änkornas betvingare" i och med att jag intervjuat änkorna till en stor del av den svenska nöjeshistoriens stora män, lägger han till.

Det är nu inte bara på människor han samlar. Han är också en intresserad samlare av uppsaliana, som han har omkring 500 nummer av.
- Min vurm ligger före 1880, den period då man inte kunde reproducera fotografier i böcker utan där alla bilderna är originalfoton, säger han.

Från alla sina möten har han naturligtvis en mängd anekdoter. Av omsorg om såväl föremålen som läsaren är dock många av skilda skäl omöjliga att återge här.

Han samlar på böcker och människor

Ingemar Perup är en samlare. I hans samling ingår många böcker, men han har även ett genuint intresse för människor.