Jag intervjuade dagens jubilar Olle Nordberg vid ett tidigare jubileum. Vi kommer tidigt under samtalet på att ingen av oss kommer ihåg vad som skrevs förra gången och vi inser att den tänkta läsaren nog inte heller gör det.
Det finns därför skäl att tala om att Olle Nordberg är född i Eskilstuna, som son till rektorn i det läroverk, där han så småningom tog studenten. Han kom till Uppsala, gick på tolkskolan och kunde erfara att andra, sedermera bemärkta, personer redan tidigt sållades bort, medan flera av de andra blev livslånga vänner.
I Uppsala studerade han, sjöng i OD, ledde musik i Hornboskapen och i Juvenalorden, grundade och sjöng i den i delar av Uppsala världsberömda gruppen Los Cobras. Han tog examen och började så småningom arbeta och kom tidigt till Dag Hammarskjölds minnesfond, där han sedan blev kvar till pensioneringen, mot slutet som chef.
Sedan han gått i pension har han tänkt komma i gång med läsandet igen.
– Det var något jag hade sett fram emot. För att komma in i ”goda läsvanor” så läser jag på dagarna. Man somnar rätt fort över boken på kvällen, sedan man lagt sig, säger han och lägger till att det mest blir skönlitteratur, med inslag av facklitteratur.
Pensionärstillvaron har medgivit ett fortsatt engagemang i bland annat Giresta kyrkas musikstiftelse, där han är musikchef och styrelseordförande, och den ideella föreningen Fredsmuseum på Uppsala slott, som vice ordförande.
– De nya lokalerna för Fredens Hus, som det heter nu, blir ett väldigt lyft för oss och man hoppas att det blir det också för allmänheten, vid sidan av den primära målgruppen, ungdomar, säger han.
I de nya lokalerna kommer det att finnas en huvudutställning och två eller fyra mer utbytbara. Dessutom kommer man i norra tornet att ha en fast utställning, Svenska fredsprofiler, om Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg, Folke Bernadotte, Alva Myrdal och Nathan Söderblom.
Som gammal chef för Hammarskjöldfonden tycker han förstås att det blir roligt att denne stadens store son får en fast förankring här.
– Det har funnits en tendens att inte vilja låta Dag Hammarskjöld bli profet i sin egen stad. Och han talade ju faktiskt om att han kunde tänka sig att efter FN-tiden sluta sin bana som landshövding på Uppsala slott, påpekar Olle Nordberg.
I Giresta kyrkas musikstiftelse har han suttit sedan starten 1989.
– Det började med att Giresta kyrka höll på att bokstavligen glida isär. Girestaborna hade förstås inte råd att själva rusta upp den – församlingen hade bara omkring 160 medlemmar. Så Anders Wall, som vuxit upp bara ett stenkast från kyrkan, bekostade alltihop. Men det blev ju inte fler församlingsbor som gick i kyrkan för det, så man började fundera på att använda kyrkan också på annat sätt, och det var då Giresta kyrkas musikstiftelse bildades, berättar han.
Nu har Girestakonserterna hållit på i några decennier. Från början gjorde nyhetens behag att många kom dit, men sedan gick besöksantalet ned något, för att sedan åter stiga till en ”bra nivå”.
– Artisterna tycker om att komma dit, för de känner närheten till publiken. Det blir en sorts magisk feedback i båda riktningarna, som stimulerar dem. Och så är ju akustiken alldeles utmärkt, säger Olle Nordberg.
Själv går han på rätt många konserter, i allt högre grad kammarmusik, både i Uppsala och i Stockholm. Men det egna musicerandet blir det dåligt med, åtminstone här i staden.
– Men Mary är en icke oäven pianist och i sitt hus ute i den australiska bushen har hon faktiskt en flygel. Så jag brukar ta med klarinetten dit och så spelar vi tillsammans, berättar han förtjust.
Sin tid delar han mellan våningen på Rundelsgränd, huset på Gotland – ”ett evigt renoveringsobjekt” – och Marys hus ”down under”.
– Jag har ju farit jorden runt under hela yrkeslivet, hela tiden med Uppsala som bas. Men nu när jag åker ner dit och är där några månader, så hinner man göra en total kulturomställning. Så nu när jag kommer tillbaka hit, så känns det lite som när man först kom till stan, som recentior, säger Olle Nordberg och reser sig för att ta reda på vad det är som försiggår när han hör sång och stoj från studenterna nere vid Södermanland-Nerikes nation.