Man skall inte sätta etiketter på människor sägs det. Men beteckningen ”kraftkarl” ligger nära till hands när det gäller dagens jubilar. Förutom att han jobbar som idrottslärare, har åkt tolv Vasalopp och klarat av i ett antal andra idrottsliga kraftprov och röjer och gallrar han gärna och ofta i den egna skogen.
Som ung var han en lovande friidrottare. Eller vad sägs om 1,90 i höjd, 41,40 meter i diskus och 11,3 sekunder på hundra meter. I tresteg var han som 16-åring Sverigefemma och som 18-åring sexa i åttakamp. När vi nu är inne på ämnet imponerande resultat kan vi lägga till att han åkt Vasaloppet på 5 timmar och femtiofem minuter.
I dag har knäproblem satt stopp för tävlingar där benen utsätts för påfrestningar. Men i kastgrenar är han fortfarande aktiv. Bland annat har han inte mindre än 207 gånger genomfört den riksomfattande tälvingen Castorama som omfattar grenarna kula, diskus, slägga och spjut.
– Helt klart flest gånger i Sverige.
Han växte upp i Salabacke i Uppsala. Pappan försvann tidigt ur bilden så han växte upp med sin mamma som arbetade på dåvarande Konsumbageriet i Boländerna. Dit gick han alltid efter skolan för där väntade ett uppskattat inslag i den dagliga rutinen. Han fick välja ut en bakelse.
– För det mesta tog jag en Napoleonbakelse. Men ibland blev det en bananbakelse.
Kanske var de tur att den unge Per redan som elvaåring började idrotta!
Mamman träffade så småningom en ny man. Det ledde till att han i tolvårsåldern, tillsammans med sin mamma, flyttade från Uppsala till mannens gård i byn Vamsta i Valö. Det var där och då hans intresse för skog och natur väcktes.
Efter sex år i folkskolan följde fyra års realskola i Östhammar och därefter gymnasiestudier på Skrapan (Lundellska skolan) i Uppsala. Som de flesta unga män på den tiden gjorde han värnplikt. I hans fall som sjukvårdare på T1 i Linköping. Därefter följde jobb på Forsmark kraftverk där han utbildades till kontroll- och röntgentekniker.
Ständigt nattskift i kombination med debatten om kärnkraftens osäkra framtid gjorde att han efter några år ändrade kurs i livet. Han sökte in på Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH) i Stockholm 1978 och två år senare tog han sin examen.
Efter en termin som idrottslärare i Österbybruk började han som idrottslärare på Olandsskolan i Alunda. Och där är han alltså fortfarande kvar – efter 33 år. Kanske även detta något av ett rekord.
Till sommaren åker han tillsammans med sin fru Christina och döttrarna Moa och Alva till Kina, landet flickorna föddes i.
– Vi flyger till Peking och reser sedan runt i Kina så att Moa och Alva får se de typiska turistmålen. Sen åker vi till södra Kina och de provinser våra barn föddes i. Det är viktigt för oss att barnen skall få en känsla för det land och de miljöer de kommer ifrån.