Han lyssnar på sin omvärld

Kjell Westman kan ljud. Han har ägnat sitt yrkesliv åt ljudbilder i många filmer. Han har sett till att allt från vindens sus, människors fotsteg och
pistolskott till dialog och musik framträder på rätt sätt.
Han har samarbetat med storheter som Astrid Lindgren och Evert
Taube, i filmer som Rännstensungar, Barnens ö och Änglagård, med regissörer som Kay Pollak, Colin Nutley och bröderna Kaurismäki och med skådespelare som Siv Ericks, Jarl Kulle och Kjell Bergqvist.

På Kjell Westmans meritlista finns minst 150 svenska, norska och finska filmer. Han har varit med i spelfilmer, journalfilmer, dokumentärer och reklamfilmer.
När han fyllde 65 år gjorde barnen ett bildcollage med titeln Alla tiders pappa. I övre högra hörnet finns ett foto från en filminspelning. Ljuset faller på Stig Järrels och Edvin Adolphsons ansikten. I skuggan snett bakom dem står en smal ung man och håller den långa mikrofonstången. Det är Kjell och det jobb han gör kallas B-ljud.

Hans pappa var elektriker vid produktion av journalfilmer och hans kusiner jobbade med tv-dramatik. Som 16-17-åring började Kjell Westman själv på Nordisk Tonefilm, som mopedbud.
- När jag kom ut till inspelningen av Lille Fridolf blir morfar saknades en statist i min ålder. Så Torgny Anderberg, regissören som gjorde alla Fridolf-filmerna, lånade mig, berättar Kjell Westman.

Kjells första ljudjobb var en Åsa-Nisse-film, 1958. Så småningom fick han jobba med A-ljud, att sköta inspelningsutrustningen, och även med mixningen av ljudet. Inspelningsplatser var inte bara studior i Stockholm. Han följde med Hep Stars på turné och Sven-Ingvars ända till Jugoslavien.
På Nordisk Tonefilm arbetade Kjell Westman i tolv år, sedan fortsatte han till Filmteknik, där han var i tio år och 1980 tog han beslutet att starta eget, med villan i Rosersberg som säkerhet och mitt i en ekonomisk vågdal.

För det djärva initiativet fick Kjell Westman och han kompanjon utmärkelsen Gyllene hörluren 1985.
Han plockar fram en gulnad Expressen med bilder från Guldbaggegalan 1986. Ljuset på stora bilden faller på elvaårige Anton Glanzelius, prisad för sin roll i Mitt liv som hund. Men i skuggan snett bakom syns - nej inte Kjell, han är skymd, utan en mörkhårig dam, hans hustru Despina, "Nenna".
Det var för hennes skull söderkisen Kjell hamnade i Sigtuna kommun. De träffades, som sig bör, på en filminspelning. Det handlade om bankväsendet, Pengar finns dom? med Olof Thunberg 1965, och Nennas yngsta barn var statist som baby i barnvagn.

Nenna och Kjell blev ett par och fick så småningom dottern Regina. I veckan firar paret 35-årig bröllopsdag.
- För ett par år sedan tog jag tag i saken och adopterade Nennas äldsta barn, Georg och Christina. Så de är mina allihop nu, säger Kjell Westman och tittar mot ett stort foto av tre stiliga ungdomar.
Kjell Westman pensionerade sig rätt tidigt efter en pisksnärtsskada som han drabbats av. Under hans 16 år som egenföretagare blev arbetsdagarna ofta långa, mycket långa.
- Jag kunde ha jobbat till halv fem på lördagsnatten och så ringde Roy Andersson och ville komma in till studion på en söndag. Det var bara att hem och duscha och åka ut till Solna igen. Det var hårt för familjen, säger han.

En enda gång var han med om att premiärdatumet för en film sköts upp. Det var med filmen Fimpen, 1974, med bland andra Magnus Härenstam.
- Det var Bo Widerberg som absolut ville dubba om några repliker!
Studiolokalen var före detta biografen Castor, så ljudet kunde testas i en autentisk miljö.
Mixerbordet var ett par kvadratmeter stort, gjort i USA, filmduken mätte fyra gånger åtta meter, bandspelaren för de stora perforerade ljudbanden fyllde en vägg, berättar Kjell.
- När filmen Aladdin skulle få svenskt ljud kollade en kvinna från Disney olika ljudstudios och fastnade för oss. Nivåerna på ljudet måste vara exakt rätt, berättar Kjell Westman.

Ibland var det lastbilslass med band. Dialog, inspelningsljud, naturljud, effektljud och musik skulle mixas ihop. Alla ljud skulle sitta rätt och låta autentiska. Till de första Wallanderfilmerna gjordes även en komplett mix utan svensk dialog, för att den skulle kunna dubbas på olika språk. Och ibland stod kända skådespelare i studion för att dubba sina repliker.
- Max von Sydow, Liv Ullman och de andra i Utvandrarna och Nybyggarna skulle ju prata småländska, vi hade en flicka därifrån med i studion för att hjälpa dem, berättar Kjell Westman om samarbetet med Jan Troell 1984.

Han lyssnar på sin omvärld

Kjell Westman har arbetat med ljud till film sedan han var i tonåren. Nu är han pensionär och kan se tillbaka på ett ljudrikt liv.