Han kom hit från Indiens Småland

- Gujarat är Indiens motsvarighet till Småland. Folket där är kända för att vara företagsamma, berättar Shanti Parekh, vars familj kom från delstaten Gujarat men var bosatta i Bombay (Mumbai) i delstaten intill.
- Min familj var bokförare och småhandlare, sådana som köper in saker i gross och säljer dem per styck. Vi var inte fattiga, men inte heller rika, säger han.
Under Shanti Parekhs skoltid blev Indien självständigt, och eleverna fick höra att landet behövde läkare och ingenjörer. Shanti Parekh ville bli ingenjör. Han var bra på matematik, och eftersom han var vegetarian ville han inte gå läkarutbildningen, där man dissekerade djur.
- Farfar sa att det räckte med att jag kunde räkna, för vi var handlare. Men min farbror sa att jag skulle få läsa till ingenjör. Jag blev den första i min släkt som utbildade sig på universitet, säger Shanti Parekh.
Efter utbildningen till metallingenjör vid universitetet i Varanasi fick han en traineeanställning på ett stålverk i Bombay.

En kompis från studietiden tipsade Shanti Parekh om att det fanns lediga tjänster på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, Sverige. Shanti Parekh skickade en ansökan och blev genast anställd som forskarassistent. Dagen efter ankomsten till Sverige, den 31 maj 1964, började han att jobba.
När lågkonjunkturen kom några år senare var det svårt att få företag att investera i forskningsprojektet som Shanti Parekh höll på med, och det lades ned. Han åkte så småningom tillbaka till Indien en tid. Tillsammans med sin syster reste han till Darjeeling och Nepal i Himalaya. Efter resan hälsade de på sin farbrors dotter i Calcutta (Kolkata).
Någon dag efter att de hade återvänt från Calcutta till Bombay hörde kusinen av sig och berättade att en familj i Calcutta ville att deras dotter skulle gifta sig med Shanti Parekh. Fadern och dottern i familjen reste till Bombay för att träffa Shanti Parekh.

- Hon var mycket fin och min syster ville att vi skulle gifta oss, men jag ville träffa henne en gång till, tillsammans med en vän till mig som också hade gift sig med en flicka från Calcutta. Jag köpte fyra teaterbiljetter och bjöd med dem för att höra vad min vän tyckte om min tilltänkta. Jag själv gillade henne och även vännen sa att vi passade bra ihop.
Redan en och en halv månad senare gick bröllopet av stapeln.
- I Indien går man efter astrologi när man bestämmer datum, förklarar Shanti Parekh.
Paret bosatte sig i Stockholm. Shanti Parekh ville att hustrun skulle få tid att vänja sig vid livet i Sverige innan de skaffade barn. När hon var gravid några år senare åkte hon till sina föräldrar i Calcutta. Sonen födde hon på ett nybyggt sjukhus, som hennes mamma hade varit med och samlat in pengar till.
När det var dags för ett andra barn fick det i stället bli på Danderyds sjukhus. Det blev en dotter.

Shanti Parekh bestämde sig för att satsa på en trygg inkomst för barnens skull och för att hustrun skulle få möjlighet att studera till socionom och satsa på en karriär. Därför var en anställning på statliga Sveriges geologiska undersökning (SGU) perfekt.
När hans jobb flyttades från Stockholm till Uppsala tyckte hustrun att familjen skulle flytta dit, och det gjorde de.
Sedan hans fru gick bort 2003 bor Shanti Parekh ensam i radhuset i östra Gottsunda. Men ofta på helgerna kommer hans dotter och svärson på besök från Solna, och hans son med familj bor tvärs över gatan.

Som pensionär ägnar han gärna tid åt att läsa tidningar och se naturprogram på tv.
- Jag tycker om att lära mig om naturen, livets filosofi och olika kulturer. Men jag är en långsam läsare. Därför blir det inte så många böcker.

Han kom hit från Indiens Småland

Shanti Parekh kom till Uppsala när han fick jobb på Sveriges geologiska undersökningar. Här blev han och familjen kvar, men numera åker han till Bombay om vintrarna.