Ni har säkert sett de svarta silhuettlyktorna med rött tyg, som hänger i många fönster under advent och en bra bit in på det nya året. I så fall är det med stor sannolikhet ett verk av dagens jubilar, Atle Valsås.
– Efter vad jag hört berättas så konstruerades dessa lyktor av en syster till Bruno Liljefors och sedan tillverkades de av en måg till henne. När han inte kunde tillverka dem längre såldes rättigheterna för en symbolisk summa till Uppsala hemslöjdsförening. Jag har ett avtal med Hemslöjdsföreningen om att jag skulle få tillverka dem och bara sälja dem genom Hemslöjden, berättar Atle Valsås.
När han för något år sedan öppnade Hantverksboden i en del av sitt hus i Sunnersta fick han tillstånd att också själv få sälja dem där. Men först skall Hemslöjdsföreningen ha sina lyktor.
– Jag gör också en version med julmotiv och under några år tillverkade jag också en Enköpingslykta, med Enköpingsmotiv, lägger han till.
Han har hållit på i 20 år och med en genomsnittlig produktion av, lågt räknat, 150 om året, så blir det en hel del lyktor som han tillverkat. Och då är inte julmodellen och Enköpingslyktan inräknade . . .
Atle Valsås är född i Österbotten i Finland, i det som numera är Närpes storkommun. Det var meningen att han skulle ta över föräldrarnas jordbruk där, men han blev nyfiken och tog båten till Sundsvall.
– Och på den vägen är det. Det fick bli min bror som tog hand om gården i stället, säger han.
Som 17-åring kom han alltså till Sundvall och fick arbete i massafabriken i Fagervik där. Där blev han kvar ett halvår innan han begav sig nedöver och kom till Östervåla 1954, som drabbats av höststormarna året dessförinnan. Så där hade han skogsarbete ett bra tag.
– Jag jobbade i Funbo och andra ställen, på jordbruk. Jag prövade Stockholm två gånger, men det blev bara korta besök. Jag trivdes inte där, uppvuxen på landet som jag var.
Han gick på husdjurslinjen på Ultuna och hade därefter olika anställningar inom det området under några år. Han köpte hus i Örsundsbro och började på Stams åkeri här i Uppsala, där han var chaufför.
Sedan var det dags för nästa vidareutbildning. Han gick väg och vattenlinjen på Fyrisskolan och blev gymnasieingenjör och återvände till Stams åkeri, nu som förman.
– Jag hade olika jobb som jag ansvarade för. Vi satte på slutet av 1960-talet upp järnspont efter hela Fyrisån i samband med att man byggde promenadväg och träklädde åkanten på båda sidor ända ut till Ulleråker. Det var mycket avlopp som kom ut överallt, så vi fick se upp så vi inte täppte för, minns han roat.
Därefter följde en period då det var dåligt med anläggningsjobb och arbetsstyrkan halverades.
– Då var jag ett år i Mora på en utbildning, med inriktning på hemslöjd. Efter det startade jag eget, samtidigt som jag var slöjdlärare på olika skolor, säger Atle Valsås och lägger till att han 1974 åkte till Linköping och gick slöjdlärarutbildningen där.
– Så sedan dess har jag varit slöjdlärare. Ända till i våras. Då fick det vara nog! Men en av döttrarna och sonen är slöjdlärare, konstaterar han förtjust.
– Jag har haft lyckan att aldrig ha varit utan jobb. Jag har den filosofin att om man vill jobba, så finns det jobb, avslutar Atle Valsås.