Han gillade andan på Pharmacia

Per Vretblad gick i pension för ett år sedan, då han kommit till en punkt då han ville unna sig lite tid att ägna sig åt andra saker som han var intresserad av.
- Det finns mycket att göra, när man kan rå sin tid, konstaterar han.

Men innan han kommit dithän har han hunnit göra en hel del annat. Han föddes i Stockholm men flyttade till Linköping vid tolv års ålder, när hans far blev stifts- och landsbibliotekarie där.
Han tog studenten där, gjorde lumpen på I 4 och flyttade sedan till Uppsala.
- Det var naturligt att jag då sökte mig till Östgöta nation, och där har jag haft mycket roligt, säger han.
Han läste naturvetenskapliga ämnen, som kemi, botanik och genetik och tog en fil kand.
- Sedan fortsatte jag på biokemiska institutionen vid Engelska parken, som var en fantastisk miljö, där Jerker Porath var "min" professor.

Han började sina doktorandstudier där, men var ett år i Oxford innan han blev färdig.
- Det är något jag kan rekommendera. Få nya infallsvinklar på det man håller på med. Jag var hos Rodney Porter. Han fick Nobelpriset sedan. Men det var inte min förtjänst. Han hade säkert fått det ändå, säger Per Vretblad med vad som väl kan beskrivas som ett blygsamt leende.
Per Vretblad disputerade 1973 och fick ganska omgående en tjänst på Pharmacia Fine Chemicals här i Uppsala.
- Företaget bytte namn i omgångar för att till slut heta Pharmacia Biotech. Det var ett fint företag, med en väldig dynamik. Det är en tid jag med glädje ser tillbaka på, säger Per Vretblad.

Han anställdes som forskare och kunde där meritera sig för att bli oavlönad docent.
- Så småningom fick jag välja om jag ville stå kvar i labbet eller ta andra sorters ansvar. Det ledde till att jag under några år på 80-talet var chef för ett fristående bolag under Pharmacia, Bio Cell. Det var ett forskningsföretag för alla Pharmacias divisioner, berättar han.
Därefter gick han tillbaka till "riktiga" Pharmacia och hade olika forskningschefsbefattningar.
- Jag började på ett företag som var ganska forskningsstyrt, men efter hand blev det, naturligt nog när det gäller ett så stort företag, alltmer marknadsinriktat, säger han.

På 90-talet gick han över till ett forskningsinstitut, SIK.
- Från början hette det Svenska institutet för konserveringsforskning, men nu heter det Institutet för livsmedel och bioteknik AB. Jag hade ansvar för en bioteknikgrupp, förklarar han.
- Det har varit en spännande resa jag har fått vara med om. Jag hr fått se biotekniken från tre håll: forskningens, exportindustrins och institutssektorn. Fast allt hänger ihop. Institutet jobbar till exempel med att lösa problem åt industrin, sammanfattar Per Vretblad sitt yrkesliv.
Så var det då fritiden, som han nu mer ostört kunnat ägna sig åt det senaste året.
- Jag älskar att lyssna på musik, inte minst opera, som är det verkliga allkonstverket, och så är jag väldigt intresserad av konst. Ett tredje stort intresse är resor, och det går bra att kombinera med besök på olika museer och operaupplevelser.
Dessutom har familjen en släktgård, på hustrun Lenas sida, i Ydre i Östergötland, som de försöker komma till med jämna mellanrum.

Apropå släkten berättar han att han ibland sysslar med vad man kan kalla släktforskning.
- Men inte så mycket husförhörslängder och sådant, utan jag letar upp de släktingar som lever. Och sedan tar jag kontakt med dem. Det är något jag verkligen kan rekommendera. Man träffar en massa trevliga människor man inte vetat om tidigare, förklarar han.
Och lägger man till att han i någon omfattning ägnar sig åt golf och tennis, eftersom det med stigande ålder blir allt viktigare att röra på sig, är det inte svårt att se att han som så många andra med en väl använd fritid undrar hur han hann med att jobba förr i tiden.

Han gillade andan på Pharmacia

Per Vretblad är biokemist och har arbetat i forskningsföretag större delen av yrkeslivet. Nu när tiden är hans egen att rå över kan han frossa i opera och i samtal med upphittade släktingar.