Han är född i Uppsala, och tog studentexamen från latin- och reallinjen. Efter sociologi- och genetikstudier gjorde han som sin pappa och utbildade sig till tandläkare. Förutom yrket har Per även ärvt sin passion för jakt från sin pappa.
– Vi jagade sjöfågel, mest and, tillsammans.
Under studieåren jobbade han extra, dels som extravak på Akademiska, dels som ”plit” på gamla ungdomsfängelset på Stockholmsvägen. Per började sin tandläkarbana i Åsele, där han jobbade i tre år innan han fick tjänsten som klinikchef i Östervåla. Efter ett par år där flyttade han med familjen till Östhammar. Hustrun Maud träffade han på en nationsdans på S-Nerikes i Uppsala i början av 60-talet. Per var sedan privattandläkare i Gimo i 28 år, en fin och stimulerande tid – inte minst genom det internationella utbytet.
– Jag åkte på många kongresser över hela världen. De var väldigt givande och jag lärde mig mycket nytt inom yrket.
2001 flyttade familjen Dammert in i ett nybyggt havsnära hus på Tuskö, med mark, skog och jakt- och fiskerättigheter.
– Vi hade bott inne i Östhammar så länge, och kände att vi ville bo mer i ”vildmarken”, säger Per, som sannerligen fick som han ville: på sin egen tomt har han skjutit ett vildsvin på 120 kilo, och berättar entusiastiskt om gästande älgar, ”djur som kan vara ganska aggressiva”, påpekar han av egen erfarenhet.
Men trots att Per nu har gått i pension är han långt ifrån overksam. Sedan sex år tillbaka är han ”rotarydoktor”, tandläkarvolontär i en av de fattigare delarna av Kenya, Mutomo.
– Jag representerar dessutom Östhammars rotaryklubb i hjälpprojektet i Mutomo som drivs av min kollega Sten Kvarford. Som rotarydoktor jobbar man hårt, sex dagar i veckan i sex veckor i sträck. Projektet är uppbyggt som en stafettverksamhet, så nya läkare ersätter de som åker hem. säger Per som senast arbetade i Mutomo för ett år sedan. I samband med tjänstgöringen därnere har flera avdelningar på Akademiska sjukhuset skänkt sjukvårdsmaterial som han har kunnat ta med sig till det sjukhus där han tjänstgjorde.
– Det var mycket uppskattat av sjukhusledningen där.
Jag frågar försiktigt hur stort behovet av tandläkeri kan vara, och får snart klart för mig att det inte handlar om vikten av att använda tandtråd, eller fluorsköljningar:
– Det är akut tandvård vi arbetar med, säger han, och berättar inlevelsefullt om hur viktig tand- och käkvård är för människor som riskerar att invalidiseras av åsnor som sparkat bakut, om tandvärk, infektioner och svullnader.
– Och det är just det som driver mig, att jag inser att jag kan göra lite nytta, och göra vardagen lite mer dräglig för folket därnere, säger Per som har regelbunden kontakt med den lokala sjukhuschefen.
– Hon var på besök här i Uppsala för ett par månader sedan.
Just nu har Per mycket arbete med förberedelserna inför Östhammar Rotarys välgörenhetsvårkonsert med stipendieutdelning i Börstils kyrka 26 april. Samtidigt ser han fram mot en kommande födelsedagstripp till Kina, där familjen ska sammanstråla; yngsta barnbarnet som är tio år har sina rötter där, och kom till Sverige som ettåring.
Per lämnar med viss regelbundenhet Tuskö, inte bara för Kenya utan också för Cypern, där makarna gärna tillbringar ett par höstmånader, och för Strömstad.
– Vi har ett andelshus norr om Strömstad, och tillbringar alltid vecka 39 eller 40 där, samtidigt som hummerpremiären. Då samlas klanen Dammert, och vi lever på det vi kan få från havet hela den veckan. Det är en nästan 40-årig tradition, och en riktig fröjd, säger Per och visar bilder från västkustskt hummerfiske. Humrarnas klor är nästan lika stora som hans händer.
– Efter den veckan är det jättegott med falukorv.