Största delen av sin uppväxt tillbringade Rasmus i Uppsala. Familjen bodde i Vilan, men när föräldrarna skilde sig flyttade hans pappa till Stockholm. När Rasmus var nio flyttade hans mamma med sönerna till Täby men 1998 flyttade de tillbaka till Uppsala. Efter högstadiet på Eriksbergsskolan och gymnasiet i Ekebyskolan tog han studenten 2004. Det var under gymnasieåren som hans intresse för samhällsfrågor vaknade.
Rasmus var sex år gammal när han 1991 fick diagnosen epilepsi, vilket förändrade hans liv. 2008 blev han riktigt dålig efter en felbehandling.
– I tio månader var jag medvetslös och minns inget från den tiden. Familjen rekommenderades öppenvård, men valde att låta mig få vård på en klinik i Schweiz. Jag är glad att jag står här i dag.
Med tiden växte en önskan fram hos Rasmus att själv engagera sig politiskt.
– Men i vilket parti? Inte kristdemokraterna för jag är ateist så det stänker om det. Moderaterna var bara skatter och siffror. När jag funderat klart och tagit mig ur osäkerheten i tonåren blev det Centern 2010. Jag tror att det handlade mycket om att hitta en fast punkt i tillvaron, säger Rasmus.
Han inspirerades av Centern gjorde fler utspel på den tiden, och allmänt var mer ”kontroversiellt”. Han sticker inte under stol med att nuvarande C-kommunalrådet i Uppsala, Stefan Hanna, spelat stor roll för hans engagemang.
Efter konvalescensen mjukstartade Rasmus 2009 med studierna, en kvalificerad yrkesutbildning till exporting manager vid Stockholms internationella handelsskola.
Rasmus läste sedan media och kommunikation vid Linnéuniversitetet i Kalmar. 2011 gav han sig in i politiken på allvar, för Centerpartiet. Han var förtroendevald i Centerns studentförbund och engagerade sig i Centerstudenter. Och det var i samband med en CUF-konferens 2012 som han träffade sin blivande sambo Ingrid:
– Ungdomsförbundet hade en liten kurs, och hon och jag började prata. Vi fastnade för varandra med en gång.
När paret sedan började plugga samtidigt vid Linköpings universitet – Ingrid till socionom, Rasmus till statsvetare – valde de att lämna politiken och i stället fokusera på studierna.
– Politiken påverkade studierna negativt, för det är ju roligare att skriva debattartiklar än att plugga. Det höll i typ fem minuter. Är man en person som vill ha många bollar i luften så är man, säger Rasmus och berättar att saknaden efter det politiska livet gjorde att han engagerade sig igen, nu i Folkpartiet. Under Linköpingsåren var han en period vice ordförande i Liberala Studenter i Linköping och aktiv i Folkpartiets studentförbund.
I dag är det miljön och framför allt klimatfrågorna som engagerar honom mest.
– Mest akut är att minska utsläppen – och köttproduktionen. Uppemot 20 procent av växthusgaserna är kor som pruttar, säger Rasmus. Sedan ett par månader är han engagerad i Klimataktion, där han sitter i riksstyrelsen.
– Jag tycker om att engagera mig. Det skapar egen tillfredsställelse att vara till nytta för andra människor, mycket mer än att till exempel spela fotboll. I en opolitisk organisation är det lättare att få fritt spelrum att välja själv, tycker han.
Rasmus tog sin fil kand-examen i statsvetenskap i Linköping i höstas, och praktiserar nu på Naturskyddsföreningens rikskansli i Stockholm.
– Det är jättekul och intressant, och jag önskar jag kunde bli kvar där! Naturskyddsföreningens grund är ju att värna om miljön, säger Rasmus som särskilt uppskattar att organisationen är opolitisk.
– Min uppgift är att jobba och lobba mot inte bara ett parti, utan samtliga politiska partier för att de äntligen ska ta tag i miljöfrågorna.