Han dokumenterar sin samtid

- Det har jag nytta av när jag engagerar mig i politiken, föreningslivet eller i vardagslivet. Men vädret bryr jag mig inte om, eftersom jag inte kan påverka det, säger Ingemar Hansson i sitt vardagsrum som vetter mot en åker och ett rejält fågelhus.
Ingemar Hansson går ingenstans utan sin digitalkamera. Lusten att dokumentera vår samtid är påtaglig. Häromveckan var han på plats just när disponentvillan i centrala Knivsta revs. Då kom kameran väl till pass.
- Min bild kom direkt med i Upplands Nyheter, säger han och sträcker på sig.
Som politiker hade han förvisso möjlighet att påverka i rivningsfrågan, men han är inte född i Knivsta och har inga känslomässiga bindningar till villan som stått förfallen i många år.
Skolan är däremot ett område som ligger honom varmt om hjärtat, kontakt med verkligheten lider han knappast brist på. Han har elva barnbarn och ser till att gästa verkligheten. Veckan före intervjun närvarade han på mattelektioner på Thunmanskolan.
- Det var väldigt bra. Lärarna gjorde det de skulle och eleverna var väldigt trevliga. Utbildning är mycket viktig. Utan utbildning kommer man ingenstans.

För egen del gick han hela vägen fram till högskolan och promovering, till faderns och moderns stora glädje. Efter en uppväxt på en liten gård med fyra kor, en häst och en gris i Svenljunga kommun rådde inget tvivel om att han skulle utbilda sig till husdjursagronom på SLU. Intresset för köttproduktion var stort och ledde till fördjupade kunskaper om bland andra får, lamm, kor och hästar. Vid 36 års ålder var han klar med sin doktorsavhandling om hur man producerar griskött så effektivt som möjligt.
Han kommer in på ämnet och berättar att alla hangrisar är kastrerade för att deras kött inte ska smaka illa. En alternativmetod till kastreringen har han inte kommit på. Däremot var han med och tog fram sätt att reducera grisars stress inför slakten.

Sedan pensioneringen har han varit politiker för centerpartiet i Knivsta och fortsätter oförtrutet med sitt decennielånga engagemang för bygdegårdsföreningen Blå Wingen. Han är fast övertygad om att bygdegården är den naturliga mötesplatsen för såväl allvarliga samtal som nöjen.
Men allra starkast klappar hjärtat för dans och musik, inte minst under dansens gång. Det har gått över 50 år sedan han svängde runt i sin första polka och det har blivit en passion.
- Jag ger fullständig faderullan i idrott. Min passion är musik och dans. Jag dansar varje vecka. Jag har det i själen, jag har det i blodet, säger han och demonstrerar polkans takt med armarna.

Till 70-årsdagen blir det varken dans eller fest. Han följer faderns motto, numera hans eget, att påverka då det är möjligt. Åldrandet rår han inte på, hur hårt han än skulle sträva.
- Det är bara att gilla läget. Alternativet är inget vidare bra, säger han eftertänksamt.

Han dokumenterar sin samtid

"Se möjligheterna! Pröva, försök så ska du se att saker och ting ordnar sig." Det sade alltid Ingemar Hanssons far och främste mentor i alla år.