Låter namnet Leif Ahlström bekant? Jaså, inte! Men Leffe då?
Nu ramlar nog poletten ner hos stora delar av Uppsalas cyklande befolkning. För det mesta i dagens jubilars liv har handlat – och handlar fortfarande – om cyklar och cykling.
Han föddes och växte upp i Danmarks kyrkby tillsammans med storebror Dick och tvillingbror Rolf. Och han är både döpt och konfirmerad i Danmarks kyrka. Pappan var långtradarchaufför och mamman kokerska på skolköket i Danmarks skola. Så det är ingen tvekan om var han har sina rötter.
– Då var det landsbygd där men i dag är varenda jordplätt bebyggd, säger han och verkar särskilt entusiastiskt över utvecklingen.
På fritiden var det fotboll som gällde. Han spelade mittfältare i Danmarks IF som på hans tid som bäst låg i fjärde (nuvarande tredje) divisionen. Dessutom var han aktiv som tränare och ledare.
Som de flesta av oss minns han sin första cykel.
– Det var en grön flickcykel med 26-tums hjul som släppte tramp så förbannat. Farsan hade visst fått den från en skrothandlare.
Cykel nummer två, en blå herrcykel som han fick av sin mamma, var klart bättre minns han. Ännu bättre minns han den första cykeln han byggde ihop alldeles själv: en mörkblå Monark, oväxlad med flygstål i ramen.
Karriären i cykelbranschen började tidigt. Redan sista året i folkskolan började han praktisera en dag i veckan i Halle Janemars cykel- och sportaffär som låg på Svartbäcksgatan.
– Sen tipsade morsan om att Hicke Janssons cykelaffär på Kungsängsgatan sökte en springpojke och jag fick jobbet.
Under tiden hos Hicke Jansson blev han god vän med en annan namnkunnig cykelhandlare i Uppsala med lokal på Sibyllegatan. Cykelhandlaren, känd som ”Ärliga Svensson”, med förnamnet Gunnar ( för övrigt pappa till Uppsalaprofilen Lasse Svensson).
Gunnar Svensson drog sig tillbaka 1988. Då var det sedan länge överenskommet att det var Leffe som skulle ta över ruljangsen.
– Gurra var en helt fantastisk människa som blev litet av en pappa för mig. Han fortsatte att hjälpa mig under många år och vi hade tät kontakt ända tills han gick bort för fyra år sedan.
Den dagen UNT träffar dagens jubilar har han inte cyklat till jobbet – för omväxlings skull. Det gör han annars året runt, endera på sin sommarcykel eller vintercykel, den senaste utrustad med bland annat dubbdäck.
Att han inte tog cykeln just den dagen vi träffar honom har han goda skäl för. Det var då vintern slog till med full kraft i Uppsala. Vilket antagligen inte skulle ha stoppat honom om han inte hade haft ytterligare skäl att låta cykeln stå.
Nu ser han fram mot våren och sommaren då han i vanlig ordning tänker göra litet längre cykelutflykter i Sverige. I stället för att åka och trängas på någon semesterort som han säger.
– Jag brukar ta en tur till en kompis i Högboda utanför Arvika och hjälpa honom med jobbet på gården. Det blir en tur på cirka 40 mil enkel resa så jag tar några dagar på mig. Dagsetapper på cirka tio mil tycker jag är lagom. Man ska ju hinna se sig omkring också.
I slutet av augusti väntar sedan årets stora cykelbegivenhet. Då styr han kosan mot Åland tillsammans med ett väl sammansvetsat gäng cykelsentusiaster för att för tolfte året i följd begå Ålandstrampen. Självklart cyklar deltagarna till och från Ålandsbåten från Eckerö innan man börjar cykla runt på Åland och göra studiebesök på olika platser.
– Vi bor på gästhem och cyklar, badar, njuter och grillar. Det är årets höjdpunkt!
På födelsedagen tänker han vara bortcyklad. Så det är ingen idé att dyka upp och överraska just den dagen. Fira tänker han göra litet stillsamt tillsammans med den närmaste familjen.