I december 2009, efter nästan 300 år av manlig dominans, utnämndes Anna Skarhed till justitiekansler. Hennes yrkesbana är präglad av en mångårig erfarenhet som domare, bland annat i Högsta domstolen. Till JK:s viktigaste uppgifter hör att värna yttrande- och tryckfriheten, att utöva tillsyn över myndigheter och att ta ställning till anspråk från enskilda som anser att staten orsakat dem skada.
– Härifrån har jag ett perfekt läge att speja ut och se om de sköter sig, säger hon i sitt tjänsterum med svindlande utsikt över Västerbron i Stockholm.
– Trots den centrala placeringen är vi kanske lite anonyma, eftersom vi inte finns i sociala medier. Vi presenterar oss genom våra beslut. Vissa kan läsas på JK:s hemsida men även om vi försöker skriva tillgängligt är de antagligen inte så lätta för alla att ta del av.
Informell och saklig
Själv ger hon ett tillgängligt och chosefritt intryck.
– Jag är inte så bekväm med pärlhalsband och är mer en jeans- än en Chanelmänniska. En beskrivning av mig med ord som informell och saklig skulle glädja mig.
Samtidigt sticker hon inte under stol med att hon har makt. JK kan inte ändra domstolars och myndigheters beslut, men om en myndighet gjort fel kan JK besluta att den som drabbas är berättigad till skadestånd, och då måste den ansvariga myndigheten vackert lyda.
– Makten är något som man måste vara medveten om och väldigt ödmjuk inför.
Är jobbet roligt?
Sucken kan nog höras långt över Riddarfjärden.
– Mycket är roligt, som att jobba med duktiga medarbetare och att hitta lösningar på juridiska problem. Men mitt yrkesval har präglats av plikt. Jag växte upp med kung Gustaf VI Adolfs valspråk ”Plikten framför allt”. Mina föräldrar var statsanställda lärare och inpräntade vikten av att göra sitt bästa.
Väl medveten om florerande lustdrivna ideal förklarar hon:
– Man kan inte bygga allting på lust, det kan inte vara roligt jämt. Vissa dagar är tunga, när jag ser att något i offentlig förvaltning inte fungerar väl. Men då är det JK:s uppgift att försöka bidra så att det bli bättre. Det finaste med att vara offentliganställd är att jag ska jobba för allas bästa.
Hon menar att hennes ansvarstagande ådra har funnits länge.
– Jag var till exempel elevrådsordförande i skolan och kände tidigt att jag ville vara med och bestämma. Som ensambarn fick jag hemifrån med mig självständighet och mod att framföra mina åsikter och ifrågasätta saker.
Då kan juridik tyckas vara det självklara valet. Ändå stod både psykologi och journalistik högre i kurs. Men trots att hon fann juridikstudierna tunga och delvis tråkiga fortsatte hon.
– Det berodde på att vi var en sammansvetsad grupp som läste samtidigt. Och då fick jag se till att hålla mig kvar. Det betydde mycket att ha vänner att diskutera och studera tillsammans med.
För drygt 15 år sedan gick denna pliktmedvetna person in i den så kallade väggen.
– Det var en skrämmande upplevelse att tappa kontrollen och jag önskar inte någon denna erfarenhet. Men nu i efterhand tänker jag att det var lärorikt och det har hjälpt mig att hitta balans i livet. Numera jagar jag inte upp mig på samma sätt som förut över världsliga ting. Jag gör mitt bästa och kan faktiskt känna att det duger.
Sedan många år håller hon regelbundet på med qigong och har även börjat med yoga.
– Det ger möjlighet att stärka kroppen och samtidigt lugna ned andningen och vara i nuet. Sedan kan jag gå ut i verkligheten igen. Alla kan inte bli munkar i Tibet, men vi behöver alla återhämtning, säger Anna Skarhed. (TT)