Efter 20 år i Stockholm, 23 år i Gällivare och med en omväg via Malmö hamnade Ulla Heldring i Pinga, Morkarla. Men det tog 130 flygresor världen runt innan hon hittade sin plats på jorden. På julafton fyller hon 70.
Ulla Heldring kan med rätta kalla sig världsvan. I vardagsrummet i den lilla gäststugan i Pinga finns bilder från alla de 130 flygplatser hon besökt under sina resor, landningsbanor från Tel Aviv, Rio de Janeiro, Texas och Damaskus finns dokumenterade på en stor, inglasad tavla.
– Min man var flygtekniker och vi kunde resa vart vi ville, och billigt. Hittade vi en biljett så tvekade vi sällan, vi bara åkte, säger hon.
Kanske var det rastlösheten som gjorde att det dröjde fram till 69 innan Ulla Heldring pensionerade sig från jobbet som farmaceut.
Ett jobb som hon älskat sedan första arbetsdagen, för 47 år sedan.
– Pensionen var inget jag såg fram emot, jag fick snarare lite panik av tanken. Jag har aldrig haft en tråkig stund under mitt yrkesverksamma liv och jag ville jobba så länge jag kunde, säger hon.
Redan som ung fick Ulla Heldring vänja sig vid att vara på resande fot. Hon föddes i Göteborg men tillbringade ungdomsåren på dansskola i Stockholm, där hon bland annat lärde sig klassisk dans under ledning av koreografen och grundaren av Balettakademin, Lia Schubert. Livet ”på rätt sida stan” formade henne, men det var farmaceutstudierna och den obligatoriska praktiken på landsbygden som gav livet en ny vändning.
Under praktiken i avfolkningskommunen Flen, Södermanland, hittade hon kärleken till sitt jobb och sin framtida make. Men till en början var hon tveksam.
– Jag är van vid lite liv och rörelse och jag tänkte, vad ska jag göra i Flen? Men jag och min man är fortfarande tillsammans, så man får väl säga att det blev en lyckad flytt, säger hon.
Med milligramvåg och pipetter blandade hon ögondroppar, hjärtmedicin och salvor samtidigt som hon expedierade Flens apotekskunder. En inte helt lätt uppgift för en 22-åring.
– Det var ju lite vanskligt, men jag tänkte aldrig så, blev aldrig nervös. Är man obotlig optimist så är man, säger hon.
Under 60-talet höll många av landets apotek öppet nattetid och Ulla Heldring fick vid flera tillfällen erfara baksidorna av jobbet som farmaceut.
– Under åren på nattapoteket Lejonet i Malmö träffade jag många skumma typer. Ofta ville de köpa kodeinkakor, en sorts opiumpreparat, på lösvikt. På den tiden hade vi ingen möjlighet att neka någon och fick snällt plocka fram de där kakorna, trots att man var väl medveten om att de inte skulle användas i medicinskt syfte.
Snart efter att första dottern föddes, 1969, fick maken ett jobb i Gällivare och familjen satte sig på tåget, för att flytta drygt 130 mil norrut.
– Vi åkte på nyårsafton och jag minns att Skåne var helt insnöat. När vi kom fram var det nyårsdag och det var helt svart, inte en människa ute. Jag tänkte, hur ska detta gå?
Livet i Norrland blev långvarigt och först efter det att första barnbarnet föddes i Uppsala 2011 bestämde sig Ulla Heldring och maken för att flytta ned. Nu är det skidor, yoga, vänner och barnbarnen i Uppsala som tar upp Ulla Heldrings tid. Och hon har lyckats hitta en ro i ledigheten, säger hon.
– Jag har det skitbra. Vi är ett gäng vänner som ses då och då, vi kan bara vandra över till varandra och knacka på, det är fantastiskt. Hade jag inte mina vänner och min familj skulle livet se ganska tråkigt ut, säger hon.
Att fylla år på julafton bekymrar henne inte, men åldrandet är svårare att acceptera.
– Det är klart att jag hellre skulle ha fyllt 50, säger hon och skrattar.