Gjorde både teolog- och tenorkarriär

Carl Göran Bergmans skolleda ledde till att han blev fotograf. Men senare blev han präst, även om sångläraren tyckte han skulle utveckla sin tenor. Det hann han med ändå, och sjunger än, bland annat i OD:s veterankör.

Foto: Hans E Ericson

Uppsala2009-08-29 03:00
Carl Göran Bergman säger sig inte ha något motto, valspråk eller dylikt, men påpekar efter något funderande att han kommit till den insikten att man inte skall bli rädd om ens studier inte går spikrakt, bara man gör något annat som är vettigt. Hans egen skolleda ledde exempelvis till att han blev fotograf, vilket han senare haft stor nytta av.
Han är född i Norberg, i hemmet, men flyttade snart nog till Grillby, där fadern startade en rörfirma, som med tiden växte sig tämligen stor, med ett fyrtiotal anställda. Så småningom, när farfadern dött, återvände fadern och familjen till Norberg och det familjeföretag inom smidesbranschen som farfadern startat. Vid det laget hade dock den tidigare omtalade skolledan satt in, vilket ledde till att unge Carl Göran följde en ingivelse och sökte en fotograflärlingsplats efter att först för säkerhets skull ha köpt en kamera. Han fick platsen och stannade ensam kvar i Enköping under de tre år som utbildningen varade.

En utlandsresa som 16-åring tillsammans med en jämnårig kompis, som gått realskolan, gjorde att han upptäckte att han inte kunde språk och att han borde göra något åt detta.
- Jag var engagerad i Kyrkans ungdom och prästen pekade på mig och sade: "Du skall gå på Fjellstedtska!", minns Carl Göran Bergman.
Nu blev det inte så, då, utan han kom till Tärna folkhögskola utanför Sala - "en underbar skola med mycket musik". Där fick han ett stipendium för att få vistas i Tyskland en termin. Språkkunskaperna hade blivit bättre, så han åkte till Ratzeburg, ett par mil söder om Lübeck.
Efter hemkomsten väntade militärtjänsten.
- Sedan fanns det ingen återvändo. Jag började på Fjellstedtska och trivdes utmärkt, fast jag vet inte hur jag hade klarat mig om jag inte kommit i kontakt med musiklivet, först i form av Domkyrkokören under Henry Weman. Som tenor var man eftersökt och fick hoppa in i olika körer med tenorunderskott, berättar han.

Hans far hade tagit sånglektioner i Enköping och när han sedan inte hade tid fick sonen fortsätta. Han fortsatte sedan att gå hos sångpedagogen Lilian Gentele.
- Hon utvecklade min röst väldigt. Hon ville inte att jag skulle läsa teologi utan gå sångarvägen i stället, men det kändes för osäkert och krävde mer av armbågar än vad jag tyckte om, förklarar Carl Göran Bergman sitt val att ändå läsa teologi.
- Och det ångrar jag inte. Jag har fått sjunga så mycket jag vill. Jag hade också en del soloframträdanden och gjorde en del konserter med nyligen bortgångne Sven Alin, säger han.
Men teologistudierna gick inte heller spikrakt.
- Jag har alltid varit en kyrkans diversearbetare och var med och arrangerade Stefansjubileet 1964, vilket ledde till att jag blev biträdande organisationssekreterare för det stora kyrkomötet i Uppsala 1968, vilket i sin tur ledde till att jag blev ansvarig organisatör av det stora kyrkomusikjubileet, Riksfesten 1989 eller 90.

Till slut prästvigdes han i alla fall, 1971, men så mycket prästtjänst blev det inte, för Carl Göran Bergman var då amanuens och senare assistent och hade börjat doktorandstudier i praktisk teologi för Åke Andrén, när ytterligare ett stickspår uppenbarade sig, då han "hamnade" som generalsekreterare i kyrkans byggnadsbyrå, Kyrkfrämjandet.
- Jag skulle i princip hålla vakt tills man hittade någon lämplig. Men jag blev kvar där i 15 år! Det var väldigt jobbiga, men roliga, år.
Arbetet medförde många resor, inom och utom landet. Ett av minnena är från invigningen av den nyrestaurerade domkyrkan i Greifswald i dåvarande DDR 1989, som han inbjudits till i sin egenskap av rådgivande medlem av restaureringsnämnden.

- Honecker kom dit och susade in i staden förbi de utkommenderade barnen och medborgarna i en svart Volvo i 140 km/tim. Sedan satt han där i kyrkan, omgiven av säkerhetsvakter. Och i november samma år var det hela över och muren föll.
Så småningom skrev han en lic-avhandling om den europeiska utvecklingen inom och samspelet mellan liturgi och arkitektur. Någon examen har han dock ännu inte tagit ut, för en ögonåkomma förhindrade honom från att läsa i den utsträckning som krävdes.
Sedan blev han kyrkoherde i Bälinge och de sex-sju sista åren i Film.
Något motto har han som sagt inte, men efter olika sjukdomar har han insett vikten av att man "gör något vettigt av dagen".
- Och så har vi ju sagt "Så mycket nöje, njutning och bekvämlighet som möjligt". Inte sant? säger Lena Köster när de visar den inbjudande verandan.
Och Carl Göran Bergman nickar instämmande.


Namn: Carl Göran Bergman
Yrke: Kyrkoherde emeritus
Fyller: 70 år den 29 september "Fast en faster som var med vid förlossningen hävdar att jag föddes dagen före, alltså den 28/9."
Firar: Med familj och mottagning
Familj: Hustrun Lena Köster, tre barn från första äktenskapet: sönerna Henrik och Patrik, tvillingar, och dottern Gabriella, fem barnbarn och ett på väg. I familjebegreppet ryms också Lenas barn och barnbarn. Och där är ett också på väg. Dessutom 97-årig mamma.
Okänd hobby: Modelljärnvägar. "En hobby som jag inte ägnat så mycket tid åt på sistone. Det ligger nedpackat, tyvärr. Det är en hobby jag gärna skulle vilja utveckla vidare."
Läser: Mycket, inte minst facklitteratur, historia, biografier och deckare "Särskilt engelska, där finns det alltid med en kyrkoherde någonstans!"
Intressen: "Älskar att laga mat. Och nu har jag tid för det. Jag anses vara lite expert på fiskrätter." Annars är musik och framför allt sång hans stora intresse. Har varit med i OD i 20 år, och är nu med i dess veterankör, till och från i Vindhemskören sedan bildandet i början av 1960-talet.
Är med i Rotary och i frimurarna - "alltid retar det någon!" - och, som motvikt, SHT.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!