Basisten och filmmusikkompositören Anders Herrlin har samarbetat med artister som Roxette, Marie Fredriksson, Ulf Lundell, Mauro Scocco, Janet Jackson och givetvis Per Gessle. Han är Gyllene Tiders basist och har också spelat på två av Roxettes världsturnéer.
Men tiden med Gyllene Tider var dock inte bara gyllene, framhåller han.
– Det var naturligtvis kul att spela, men det var kaos. Framför allt efter vår andra skiva, "Moderna tider", som kom 1981. Det rådde Beatleshysteri och folk i publiken klämdes till döds. Helt sjukt! Hemma kunde jag inte ha tvätten hängande ute. Även min pappas kalsonger tog de. Lite udda.
I hemstaden Halmstad mötte han ogina blickar och kommentarer som "du ska inte tro att du är något". Han flydde undan avundsjukan till Stockholm. Efter fyra år som bandmedlem var han den förste att bryta sig loss.
– Vi kom ingenstans med vår musik. Jag ville gå vidare. Jag är rastlös, nyfiken och vill ständigt utveckla mig. Jag vill inte bli en mental soffpotatis.
Musik var inte barndomens stora intresse. Däremot friidrott och fotboll. Men en knäskada i tolvårsåldern satte stopp för dessa drömmar. Som plåster på såren fick han en bandspelare av sin mors moster. Han lyssnade på Deep Purple, Led Zeppelin och Sweet med tilltagande intresse och testade sina egna vingar på en lånad gitarr.
– Jag gillade just basgångarna.
Anledningen till att han lånade gitarren från en kompis och spelade i smyg var pappa.
– Han tyckte inte att musik var något att hålla på med. Det här låter lite knasigt, men jag utbildade mig till elektriker och fick jobba med pappa i en fabrik som gjorde maskiner som paketerar kartonger.
Vägen som elektriker var närmast utstakad. Om inte Gyllene Tider hade fått en spelning i Växjö 1979. Anders Herrlin fattade sitt livs kanske viktigaste beslut.
– Jag sa upp mig och trodde att pappa skulle få hjärnblödning.
Men pappa har överlevt sonens karriärval och med tiden kanske till och med accepterat det.
– Han har inte sagt något, men jag tror att han gillar det jag gör.
Antagligen har detta kapitel i svensk musikhistoria inte blivit av utan mamman, som såg till att han så att säga fick musik med modermjölken.
– Hon var den viktigaste människan i mitt liv. Hon läste godnattsagor om klassiska kompositörer för mig och min lillebror. Samtidigt spelade hon upp deras musik. Det gav mig en känsla för hur olika instrument låter tillsammans.
Denna förmåga har han stor nytta av än i dag när han komponerar och producerar filmmusik tillsammans med sin fru Jennie Löfgren. Sedan musiken till "Beck – Skarpt läge" (2006) har de gjort tolv filmer och ett antal tv-serier och reklamfilmer.
– Film är den ultimata konstformen! Den innehåller allt. Musiken förhöjer känslorna i en film och går rakt in i hjärtat utan att man kan värja sig. När musiken och bilden klickar blir det magiskt!
Samtidigt vill han inte stänga dörren för några framtida turnéer med Gyllene Tider.
– Det är väldigt kul att göra de här turnéerna. Att gå ut på scenen inför ett fullsatt Ullevi slår det mesta! (TT)