Från polis till byling

Hans biologiska föräldrar kunde inte ta hand om honom. Därför kom han som liten till Gillbergska barnhemmet i Uppsala och blev som tvååring placerad i fosterhem. Ingen bra start i livet kan det tyckas. Men för Göte Wahlund, som fyller 80 år den tredje oktober, blev det faktiskt precis det.
- Jag kunde inte ha fått det bättre. Mina fosterföräldrar gav mig massor av kärlek. Och mina två fostersystrar, som var betydligt äldre än jag, tävlade om att skämma bort mig. Som äldre fick jag sedan mycket god kontakt med mina biologiska föräldrar och syskon.

Fosterhemmet låg i Jumkil där han växte upp. Efter folkskolan ville han gärna fortsätta att läsa men familjen hade inte ekonomiska möjligheter att hjälpa honom. Så han började jobba på sågen där hemma innan han som 17-åring tog värvning som volontär i det militära och kom till I 1 i Solna.
- När jag gick in genom regementsgrinden hade jag förstås igen aning om att jag skulle gå ut genom samma grind som pensionär nästan femtio år senare.

För så blev det. Men det var inte som militär han pensionerades utan som polis och lärare på Polishögskolan som har sina lokaler på det gamla regementsområdet i Solna.
Lusten att förkovra sig hade han burit med sig sedan ungdomen. Han tillfredsställde den genom att gå olika kurser och utbildningar och läsa per korrespondens på Hermods och NKI. Goda vitsord ledde till att han kom in på polisutbildningen i Stockholm och 1951 gjorde han sitt första pass som vikarierande extra konstapel i Uppsala.

Medan vi dricker kaffe underhåller han oss med anekdoter från tiden som polis i Uppsala på 1950-talet när poliserna kallades bylingar och brottslingarna buset.
En incident utspelade sig på Dragarbrunnsgatan, i samma kvarter som UNT nu har sina lokaler. Det var enda gången han tvingades dra sin sabel. Men inte mot en människa utan mot en jätteråtta som han med ett kraftigt hugg förpassade till sällare jaktmarker.

Sitt tjänstevapen drog han också vid ett tillfälle. Det var när han letade efter några män som misstänktes för ett antal bedrägerier och bedömdes som farliga. Han fick syn på dem vid Haglunds bro och ropade att han skulle skjuta hälsenorna av dem om de inte stannade. Det gjorde de. Och det var nog bäst för dem eftersom han var en god skytt sedan sin tid som militär.
- Vad de inte visste var att jag nog var lika rädd som de.

Upplösningen blev i alla fall att man i samlad tropp marscherade mot polishuset och att dagens jubilar fick litet extra i lönekuvertet för sitt kraftfulla ingripande.
Under åren vid polisen i Uppsala avancerade han i graderna. Han blev så småningom kriminalkommissarie och 1975 chef för narkotikaroteln. Om sina erfarenheter som polis berättar han gärna i olika sammanhang. Han är en god berättare som upplevt så mycket att det skulle räcka som underlag för en tegelstensroman. Men den kanske han skriver själv en dag.

Efter uppmuntran från kolleger ("Du som har så lätt att ta folk!") sökte han och fick 1978 en tjänst som lärare på Polishögskolan. Där fick han möjlighet att föra ut sitt budskap om hur en bra polis skall vara. Ärlighet, ödmjukhet och förmåga att lyssna toppar hans lista på önskvärda egenskaper.
Om dem han under sin tid som polis tvingats ingripa emot säger han så här:
- Alla är våra medmänniskor och alla har samma värde. Men alla har inte haft samma möjlighet att göra något bra av sina liv. Det får man aldrig glömma.

Själv lever Göte Wahlund som han lär intygar bland andra en före detta arbetskamrat som UNT av en händelse stöter ihop med samma dag vi gör födelsedagsintervjun.

Från polis till byling

Efter flera år som kriminalkommissarie började Göte Wahlund att undervisa på Polishögskolan. Nu fyller han 80 år.