Från maskrosbarn tilll forskare
Jag är född rödhårig och stark. Därför klarade jag mig, säger Monica Lind i sin vardagsrumsoffa. Hon talar rappt, bestämt och gestikulerar med hela kroppen, utan att för den delen släppa ögonkontakten.
Eländet hon genomlevde under sin uppväxt i en familj i social misär, får tankarna att svindla när hon tittar bakåt. Fast det gör hon sällan.
En förutsättning för mitt goda liv är att jag inte tittar bakåt. Det är mig, min man och mina två barn som gäller. Det är så jag har överlevt.
Barndomen är för smärtsamt att prata om. Men Hudiksvallstjejen Monica Lind berättar att hon gick vanvårdad till skolan. Hon hade aldrig borstat tänderna innan hon fyllt sju.
Trots EN otrygg uppväxt lyckades hon bilda familj och är mitt i en forskarkarriär. En händelse fick denna "envisa, modiga, starka och målmedvetna" tjej att vilja komma ifrån livet hon hade. Sex år gammal gick hon till Konsum med en inköpslapp från föräldrarna. Sättet på vilket hon blev bemött av kassörskorna fick henne att fatta ett livsavgörande beslut.
Jag bestämde mig för att bli något.
Efter denna dag var det knappt någon som undgick att lägga märke till denna rödhåriga, starka tjej. I skolan blev hon snabbt en av de bästa i klassen.
Hon stack ut med egna åsikter och kallades så småningom "kärringen mot strömmen".
Jag var alltid uppkäftig som barn. Jag har alltid gått min egen väg, gjort saker före min tid. Jag skaffade både vänner och pojkvänner tidigt. Hemifrån flyttade jag 17 år gammal.
Samma år fattade hon ett annat avgörande beslut. Hon lyssnade på miljöforskaren Jan Erik Kihlström i gymnasiet och blev så hänförd att hon viskade till kompisen bredvid: "Det här ska jag göra när jag blir stor."
Det tog emellertid lång tid innan hon kunde fullborda sin föresats. Livet kom emellan. Äktenskap och tidigt barnafödande. Sedan följde en tillfredställande karriär som lärare i naturvetenskapliga ämnen.
Men när familjen flyttade från Gävle till Uppsala för 15 år sedan var tiden inne att tillvarata hennes stora miljöinteresse - det som hon kallar "min största drivkraft i livet".
Fyra år senare, under doktorandtiden, fick hon av kungen 100000 kronor för sin forskning om miljögifters effekter på sälars skelett. Hennes forskning om sambandet mellan benskörhet och DDT och PCB i naturen blev uppmärksammad i medierna, däribland i UNT. I fjol blev hon docent i miljömedicin vid Karolinska institutet.
Engagemanget för miljön kan ha sin upprinnelse i barndomen. Katter som hon, tio år gammal, såg strövande kring sjön dog av utdragna kramper. Decennier senare förstod hon att detta berodde på kvicksilverförgiftning. Tyvärr kunde inte katterna läsa varningsskyltarna vid sjön: "Fisken i detta vatten är otjänlig som människo- föda."
Och engagemanget får henne att utbrista:
Jag skulle önska att det som hände i sjön där inte skulle upprepas. Men det upprepas i Asien. Vi flyttar industrin och därmed skiten dit. Teknik som vi förkastat i Sverige används där. Det gör mig ont att se det.
Vår främsta uppgift är att hjälpa Kina med vår kunskap så att inte planeten förstörs. Min drivkraft är att mina barn ska ha någonstans att leva. Jag hoppas att kunskapen jag genererar kommer mänskligheten till godo, säger Monica Lind.
Födelsedagen firas med en mottagning för arbetskamrater, släkt och vänner.
Så jobbar vi med nyheter