Från bruket till riksdagen

På hans egen beskrivning låter det nästan som oväntade tillfälligheter, när han inte bara en utan flera gånger fick gå in till personalchefen på bruket och be om tjänstledigt för riksdagsuppdrag.
Att bli nominerad och vald en gång var stort. Att bli omvald och få behålla platsen flera gånger var aldrig målsättningen. Riksdagsplatsen hängde dessutom på sammanräkning av poströster en gång.
Att vara och förbli bruksare var mer självklart.
- Pappa var snickare på bruket. Därmed var banan utstakad, säger Gunnar Thollander och berättar hur de redan tidigt i skolan visste vilka som skulle börja på bruket och vilka i klassen som skulle försvinna till realskolan efter sjätte året, när han och övriga kamrater bara hade ett år kvar i folkskolan.
- Vi kände oss inte diskriminerade, säger han, och minns i stället hur de flesta fortsatte att umgås. Att komma tidigt in i brukets värld, där alla unga var välkända redan innan de började, beskriver han som en otrolig trygghet och bra introduktion i yrkeslivet.

Fast om riksdagen inte var förutbestämd, så hade Gunnar Thollander i alla fall ambitionen att komma vidare. Först från springpojkssysslan i valsverket, till mekaniska verkstaden där han lärde sig slipa verktyg. Så småningom blev han svarvare.
- Det enda jobb jag riktigt lärt mig, säger han.
Yrkesutvecklingen fortsatte. Efter tio år vid svarven blev han uttagen till internutbildning och efter två år satt han som planerare i mekaniska verkstaden.
- Det är nog det knepigaste jag gjort i hela mitt liv, att lämna svarven och sätta mig på kontor. På något sätt bytte man sida, resonerar han.

Efter ytterligare tio år gjorde han ett nytt karriärkliv, blev instruktör, bytte facklig tillhörighet från Metall till Sif och hade vid det laget och vid sidan om jobbet hunnit med många år som politiskt och fackligt aktiv.
I mitten på 1970-talet skulle det bli en heltidssyssla. Gunnar Thollander berättar om det makalösa firandet 1976. Bruket fyllde 300 år och Stora Kopparberg bjöd alla på smedsmiddag. När det hela var över och när semestern var slut kom beskedet om avveckling.
- Då blev jag heltidsanställd som Sif-ordförande.
Han beskriver det intensiva arbetet med att rädda bruket som fick ny ägare. Och åren därefter med nya uppdrag, fram till 1981 och frågan om han ville kandidera till riksdagen för s.
- En ofarlig placering, tänkte han om det som blev femte plats på listan och en given suppleantplats. Men valet 1982 gick så bra att även han blev ordinarie och på den vägen gick det ytterligare tre val.
Riksdagsåren beskriver han som mycket lärorika och givande, även om långa resor och mycket frånvaro hemifrån gick ut över familjen och alla lokala engagemang. Det har han börjat betala tillbaka sedan han lämnade riksdagen 1994. Bland annat i praktiskt arbete för hembygdsföreningen och till barnbarnen. Fast även från släktens yngsta har han fått höra "varför kan inte du vara som en vanlig pensionär", med hänvisning till att morfar ständigt är på språng till möten, eller guidningar i hembygden.

För Gunnar Thollander är hembygden trogen. Han är född, uppvuxen och har alltid varit bosatt i Söderfors. Att hembygdsföreningen är ett skötebarn är heller ingen slump. Man kan nästan säga att han är född rakt in i föreningen. I alla fall in i hembygdsgården. Den bruksbostad som nu är föreningens centralpunkt och levande museum är nämligen Gunnar Thollanders barndomshem. Där bodde han ända tills han var giftasvuxen och skulle bilda egen familj. Nu bjuder han in i den gammaldags trivsamma miljön, visar sitt gamla rum mot gatan och berättar stolt om det mödosamma arbetet med att inventera och dokumentera föreningens hus och tusentals gamla föremål, som han gör tillsammans med tre andra entusiaster. I uppdraget för hembygden finns mycket kvar att göra, inte minst nästa år då föreningen firar sitt 60-årsjubileum.

Från bruket till riksdagen

Lika naturligt och självklart som det var att börja som springpojke på bruket som 13-åring efter folkskolan, lika främmande var det för Gunnar Thollander att på något sätt planera för tolv år som riksdagsledamot.