Det finns många fördomar här i världen. En kan väl vara att teologer kanske inte är just den yrkesgrupp som man främst kopplar samman med idrott. Men en sådan teolog är Karin Johannesson. Å andra sidan stämmer hon också in på den gamla synen att präster av någon anledning är särskilt begivna på detektivromaner.
Hon föddes i Filipstad, där pappan var polis och mamman speciallärare. Pappa polisen blev med tiden kriminalinspektör och ägnade sig huvudsakligen åt utredningsarbete om familjevåld, mammans specialinriktning var läs- och skrivsvårigheter.
Karin Johannesson började skolan i Storbro skola, en b-skola, där hon gick låg- och mellanstadiet.
– Man utvecklar en viss studieteknik där, kommenterar hon den särskilda skolform, där flera klasser delar klassrum och undervisas av samma lärare.
De små klasserna var en realitet också i gymnasiet, där den samhällsvetenskapliga linjen bara lockade ett fåtal elever, en av dem Karin Johannesson.
Efter studenten 1989 bar det av direkt till Uppsala. Att det skulle bli prästbanan hon skulle följa var klart sedan tidigt.
– Jag kommer från en kyrklig familj. Morfar var präst och han var väl lite av en förebild.
Hon berättar att intresset för kyrkan annars var svagt bland de jämnåriga i Filipstad.
– Det var bara jag och en kompis som var med i Kyrkans ungdom, så vi sökte oss till Missionskyrkan, där det fanns folk.
– Det var lite ekumeniskt där, det kom några pingstvänner också.
Men det var inte bara kyrkligt liv hon ägnade sig åt.
– Jag växte upp bredvid fotbollsplanen. Och det var också där skidspåret började. Mamma startade det första flicklaget i fotboll i Filipstad, när jag var sex, så att jag skulle ha några att spela med, berättar hon.
Löpning ägnade hon sig också åt – löparbana fanns ju vid fotbollsplanen – men mest som barmarksträning, tillsammans med rullskidåkning, för att hålla i gång inför skidsäsongen, för skidåkning var hennes favoritgren.
– När jag gick i mellanstadiet startade jag ett eget fotbollslag. Så min tanke då var att bli fotbollstränare när jag blev stor, säger Karin Johannesson. Numera är hon sugen på att gå en domarkurs.
Men det blev alltså teologistudier här i Uppsala.
– Det var roligare att läsa teologi än jag trodde. Jag hade mest sett studierna som en transportsträcka fram till prästvigningen, tillstår hon.
– Jag började alltså läsa teologi 1989 men präst blev jag inte förrän 2010!
Hon ”nosade” på en hel del ämnen men fastnade till slut för religionsfilosofi.
– Från början tyckte jag inte alls om ämnet, men nu är jag universitetslektor i det, kommenterar hon hur allting inte alltid blir som man trott.
Hon läste in sig på ett antal profana, icketeologiska, filosofer och tillämpade deras sätt att tänka på frågor som har med Gud och Guds existens att göra. Det resulterade i en avhandling, Gud för oss, som hon disputerade på 2002.
– Jag blev antagen som doktorand redan 1995 men fick försörja mig som konfirmationslärare och predikant. Jag var ju inte prästvigd, men jag hade venia, alltså tillstånd att predika.
Framtiden är något oviss, eftersom det forskningsprojekt hon nu deltar i tar slut 2013. Så vilken väg hon sedan skall gå, universitetslärarens eller församlingsprästens, det vet hon inte i dag.
Kanske fotbollsdomarbanan är en möjlighet?