Ett överdådigt fikabord står uppdukat hemma hos Manal, som är en glad, varm och öppen person som det är lätt att omedelbart tycka om. Hon är född i Kuwait och växte upp i Jemen. Hennes pappa hade bilaffär och sålde bland annat Plymouth och Dodge. När inbördeskrig drabbade Jemen 1994 flyttade familjen till Jordanien. Manal gifte sig ung och fick en dotter i 1993.
– Men när vi skildes förlorade jag henne. Enligt arabisk sed följer barn med sin pappas familj då, säger hon sakligt. Medan Manal serverar kaffe och bjuder runt baklava berättar hon att hon inte sett sin förstfödda på 17 år. Däremot har Manals mamma träffat sitt barnbarn, och förmedlade då telefonnumret till Manal.
– Jag ringde upp och sa: "Hej min dotter", och hon svarade "Jag är inte din dotter", säger Manal och ett mörkt stråk drar över hennes ansikte. Ändå fortsätter hon hoppas att dottern ska höra av sig, kanske när hon själv får barn.
– Hennes bröder är arga på henne och säger åt mig att glömma henne. Men som mamma kan man inte glömma något av sina barn.
Till Sverige kom hon efter ett besök hos sina systrar i Stockholm och Helsingborg. De övertalade henne att inte återvända till Jordanien.
– De sa till mig att här har jag en framtid.
Manal träffade en ny man, flyttade till Uppsala och fick barn.
– Jag var hemma med barnen i åtta år. De äldsta är födda -96, -98 och -99, och är ungefär som trillingar, skrattar hon men säger sedan att åren hemma egentligen var en jättehemsk tid då hon kände sig isolerad och ledsen. Att gå på svenska för invandrare, sfi, blev en vändpunkt. Tack vare praktiken, bland annat på Musiklådans förskola och Storvretaskolan lärde Manal sig svenska ännu bättre. När barnen blev större förverkligade hon planen hon hade som liten flicka: att bli tolk.
Resan dit var inte lätt. Hon fick avbryta utbildningen ett par gånger på grund av barnen.
– Men arbetsförmedlingen höll en plats åt mig. 2015 var jag färdig med tolkutbildningen. Och då började mitt nya liv, säger hon och ler.
För i dag är hon arabisk tolk med uppdrag för Semantix, Transvoice och Språkservice – drömmen är att öppna eget. Hon tolkar även åt Migrationsverket och socialförvaltningen. Arbetsområdet är stora delar av Mellansverige och arbetsdagarna långa. Hon berättar att jobbet kan vara tungt ibland.
– Men jag är stark, säger Manal som lärt sig att aldrig ta med jobbet hem. Hon klatschar sig lätt på öronen och skakar huvudet sidledes för att visa hur hon gör sig av med elände och lidande.
– Man kan inte ha en hjärna som är full av problem.
Att umgås med familjen, sönerna och deras vänner, betyder mycket. Barnens kompisar, i dag vuxna, har hon känt sedan de var två år. Manal tittar gärna på tv, på egen hand kollar hon just nu turkiska långköraren Förväxlingen. Men kollar hon tillsammans med sönerna njuter de tillsammans av action och skräck i den generösa soffan.
På väggen hänger några snirkliga bönerader ur Koranen. Hennes tro är viktig; som muslim läser hon alla de tre stora böckerna: Koranen, Bibeln och Toran.
– Vi tycker om både Jesus och Muhammed, skrattar hon, och berättar att sönerna väcker henne klockan två när det är ramadan och säger att nu ska vi be. Fast hon understryker att hon inte vill påverka dem.
– Om de ska be så är det en sak mellan dem och Gud. Om de inte ber så är det också en sak mellan dem och Gud.