Kjell Söderberg, som nu fyller 70 år, har bott och arbetat i Uppsala ända sedan 1970. Men uppväxten i stadsdelen Brynäs i Gävle har präglat honom, säger Kjell Söderberg, välkänd profil inom Uppsalapolisen.
– På den tiden kallades Brynäs ofta för Sveriges Chicago.
Även om det var hårda tag ibland trivdes han bra på Brynäs. Jo, man säger ”på Brynäs” om man kommer därifrån. Han fann sig väl tillrätta både på hockeyrinken liksom i skolan, där lärarna var stränga.
– Brynässkolan kallades för ”Backens universitet” och de som gått där klarade sig ofta bra i livet.
Efter påtryckningar från en lärare som inte gillade att bli motsagd sökte han in till Borgarskolan, en real- och handelsskola i Gävle.
– Det blev en enorm omställning för en arbetargrabb från Brynäs att komma till den ”fina” skolan på andra sidan stan.
Efter realen utbildade han sig till laborant vid Korsnäs yrkesskola och fick plats på företagets utvecklingscentral. Fritiden ägnade han mest åt judo, som tränare, ordförande och tävlande.
I judoklubben fanns flera poliser och det var de som väckte hans intresse för polisyrket. Han sökte och kom in på Polishögskolan i Solna 1969 och minns fortfarande dåvarande rektorns välkomstord till ett hundratal förväntansfulla elever: ”Ni skall inte tro att det går några sovvagnar till polisexamen!”
Det gjorde det inte heller, minns han, men han klarade sig utan problem och 1970 började han sin första tjänst vid polisen i Uppsala där han blev kvar fram till sin avtalspension 2007.
I olika omgångar praktiserade han utomlands, bland i Lettland , Danmark , Finland, England och vid Europol. Han studerade också internationellt kriminalpolisarbete vid Bramshill Police College utanför London.
Åren vid Uppsalapolisen blev händelserika och ibland dramatiska. En gång kunde det ha slutat riktigt illa! Det var en varm sommarkväll 1971 när han skulle gripa en efterlyst inbrottstjuv som iakttagits på Nybron i Uppsala.
– När han fick syn på mig sprang han från platsen och jag efter. I höjd med biografen Spegeln vände han sig om och sköt tre skott mot mig. Han träffade med ett och jag minns hur jag sjönk ihop och kände asfaltsmaken i munnen och hörde ambulanssirenerna.
På den tiden var skjutningar, i synnerhet mot poliser, mycket ovanliga och händelsen väckte stor uppmärksamhet i riksmedia. Efter några månaders konvalescens satt han i radiobilen och gärningsmannen var inom lås och bom.
Under sin tid på spaningsroteln arbetade han med många ärenden som väckte stort medialt intresse. Bland de mest uppmärksammande kan nämnas stölden av Silverbibeln, Lasermannen, Uppsalamaffian, möbelvaruhusbränderna och Knutbydramat.
Som pensionär började han skriva om saker han upplevt under sitt ”polisliv”. Det mesta hamnade i pärmar hemma i bokhyllan. Men så bestämde han sig för att ge ut en bok om stölden av Silverbibeln, ett ärende som han varit spaningsledare i.
– Jag trodde att jag hade det mesta kvar i huvudet men insåg att jag glömt mycket under de närmare 20 år som passerat sedan stölden 5 april 1995.
Så det blev nödvändigt med en hel del research innan boken med titeln Stölden av Silverbibeln kom ut på förra året och nu finns även som E-bok. Utgivningen har också lett till att han blivit flitigt anlitad som föreläsare.
Blir det fler böcker?
– Jag har ett nytt manus klart som jag faktiskt skrev innan jag började med boken om Silverbibeln. Det är en kriminalroman, kidnappningshistoria i Uppsalamiljö, som har verklighetsunderlag med en fiktiv Uppsalafamilj som huvudpersoner. Det handlar både om grov brottslighet och romantik och vi får väl se om den någonsin kommer ut.