Fortfarande en rastlös rektor

Ingrid Eliasson far runt och bjuder på hembakta kokostoppar. Hon hatar att vara overksam och är trots sina 80 år nästan mer aktiv nu än när hon arbetade som rektor.
- Eftersom jag hade jobbat heltid tidigare så tackade jag ja till många uppdrag vid pensioneringen och innan jag hade hunnit fatta det så satt jag upp till halsen med uppdrag igen, säger Ingrid Eliasson och skrattar medan hon slår sig ner i en svart snurrfåtölj i vardagsrummet.

Hennes ögon plirar glatt och det märks att hon älskar att göra nytta.
- Det sämsta man kan göra i den här åldern är att tycka att man är gammal, för då blir man gammal, säger hon med eftertryck.
Kakor och mat hinner hon inte laga så mycket till vardags. En stor del av hushållssysslorna har maken Börje Eliasson tagit hand om under årens lopp, och därför kunde Ingrid Eliasson redan i unga år gå ut och jobba.
- Vi bodde i Östersund när barnen föddes. Jag uppfattades nästan som lite konstifik för att jag stack från barnen tidigt på morgnarna. Men på den tiden var det mycket lätt att få tag i välutbildade barnflickor så för oss fungerade det bra, säger Ingrid och tittar på maken som nickar glatt bortifrån ena soffhörnet.

Eftersom båda makarna är lärare så hänger de med intensivt i debatten kring dagens skola.
- Jag gillar Jan Björklund och hans idéer i allra högsta grad. Betyg är bra för många barn eftersom de blir mer ambitiösa och får veta vad de har presterat. Betygen är ett kvitto på vad de gjort, och vem vill inte ha det? säger Ingrid Eliasson.
Själv var hon mycket intresserad av det militära när hon var ung. Intresset bottnar bland annat i att andra världskriget på olika sätt kom nära inpå under barndomen i Blekinge. I vuxen ålder gick hon med i Lottorna och hon har varit krigsplacerad i hela sitt vuxna liv.

Fortfarande finns ett starkt engagemang för försvaret, så starkt att hon skrev till centerledaren Maud Olofsson för snart ett år sedan.
- Jag skrev att de inte kan skära ner på försvaret. Det finns ju fortfarande en hotbild kvar och äntligen har de begripit att det är galet att skära ner, säger Ingrid Eliasson märkbart lättad.
Hon har varit politiskt engagerad i större delen av sitt liv. Till en början var hon aktiv i folkpartiet, men bytte efter en tid till centerpartiet då hon tyckte att folkpartiet blev alltför storstadsbetonat. Hon har suttit med i flera nämnder i de kommuner hon bott i. Hon har också varit fackligt aktiv i skolledarförbundets B-distrikt.

Ingrid Eliasson har, trots att familjen flyttat många gånger, fortfarande blekingsk dialekt kvar. Dialekten är något hon medvetet månat om att hålla kvar.
Efter att ha arbetat som folkskollärare i Östersund i sju år tog Ingrid Eliasson tjänstledigt för att läsa vidare till ämneslärare i matematik, kemi och fysik. Högstadiet blev nu hennes melodi och hon trivdes bättre med att lära ut bara sina favoritämnen.
När maken skulle studera i Uppsala tog paret med sig hela familjen och flyttade till ett nybyggt hus i Knivsta.
- På den tiden var det väldigt ont om naturvetenskapslärare så man kunde välja och vraka mellan tjänsterna, säger Ingrid Eliasson som först arbetade på Vaksalaskolan och sedan bytte till Tiundaskolan.

På den senare var hon övningsskollärare och fick på så sätt även ansvar för att lära upp blivande lärare.
Parallellt med arbetet på Tiundaskolan arbetade hon extra som studierektor i Knivsta på fredagar och lördagar. Småningom blev hon erbjuden en rektorstjänst på Thunmanskolan och fick där starta Knivstas första högstadium. Att vara skolledare insåg Ingrid var något som hon trivdes med, speciellt road är hon av planering och schemaläggning.
- Jag har varit nöjd med alla mina jobb. Visst insåg man att det var lite jobbigare att arbeta med högstadieungdomar än med yngre barn, men samtidigt är det för roligt för att sluta om man väl har börjat med högstadiet, säger Ingrid Eliasson.

Fortfarande en rastlös rektor

Trots sina 80 år är Ingrid Eliasson ständigt lika aktiv.