Första kvinnan på anrik adress

Det finns ett antal tjänstebostäder som skiljer sig från mängden. Här i Uppsala har vi Slottet, Ärkebiskopsgården och så har vi Skytteanum. I det senare bor Li Bennich-Björkman, född i staden och som haft arbetsrum i gårdshuset, Atterbomska huset, under doktorandtiden. Det ligger nära till hands att tro att hon tidigt siktat in sig på att en gång bosätta sig på den adressen. För där ingår dessutom en professorstitel.
- Oh nej! Absolut inte! utropar hon nästan förfärat, även om hon inser att tanken inte är helt orimlig.

Hon säger att hon egentligen hade velat vara självständig forskare, om det funnits någon sådan tjänst.
- Jag var inte ens säker på att jag skulle söka professuren, när den blev ledig, för jag hade ju en professorstjänst redan, sedan ett år. Men jag är nog tävlingsmänniska, och när jag tänkte på att det inte funnits någon kvinna som innehaft den, så började jag ändra mig. Jag är den första kvinnan som varit fast anställd på den här institutionen - sedan 1622! konstaterar hon.

Hon är Uppsalaflicka sedan födseln, har vuxit upp i Norby och gick på Eriksbergsskolan, som då var en mycket problemtyngd skola.
- Ja, det var väldigt stökigt, allt styrdes av "Täljstensligan", och polisen var där nästan dagligen. En riktigt dålig miljö. Men nu är det en helt annan skola, säger Li Bennich-Björkman, som sedan kom till Katedralskolan, och tyckte skillnaden mellan skolorna var som natt och dag.
På "Katte" var hon med i Teföreningen, deltog i en dramagrupp och gick med i Liberala ungdomsförbundet.

Studier följde och sedan doktorandarbete. Efter disputationen 1991 följde post doc-tjänst vid Berkeley i USA och hon knöts sedan till statsvetenskapliga institutionen som lärare.
Parallellt med doktorandstudierna vikarierade hon på UNT:s ledarsida, där hon en tid var fast anställd.
- Då var jag helt främmande för att det man skrev skulle kunna påverka och till och med uppröra folk, men nu tror jag mer på ordets makt, via pressen och andra medier, inte minst de nya. Jag önskar att jag orkade skriva mer.

Dessutom tillåter arbetet inte alltför många uppgifter utanför tjänsten.
- Så här är det: med den här sortens arbete har man inte stora sjok av fritid. Men man kan inte skjuta upp sådant som har med relationer att göra.
Något annat hon inte vill prioritera bort är skönlitteratur.
- Jag älskar att läsa skönlitteratur. Det är en av de stora behållningarna i livet, säger hon och lägger till att hon också tycker mycket om att se på film, något hon "faktiskt tycker kan vara mer underhållande och stimulerande än teater" och rekommenderar mig att se Scorseses Shutter island.

Hon säger att hon börjar inse att man inte hinner med allt och vill därför koncentrera sig på det hon verkligen vill göra. En del av det hon vill med sitt arbete är att se till att institutionen fortsätter att internationaliseras och bli som en magnet för forskare i hela världen.
För egen del vill hon förbli "levande och bidra till något gott, i det lilla och det stora".
- Jag vill inte stelna, börja tycka att materiella saker är viktigare än människor. Och jag vill inte sluta vara nyfiken.

Första kvinnan på anrik adress

Li Bennich-Björkman älskar skönlitteratur. Hon tycker att det är en av de stora behållningarna i livet. Nu fyller hon 50 år.