– En bokhylla tappade balansen och jag, som klättrade på den, föll efter. Det hade varit ett stilenligt sätt att dö för en boksamlare men det var väl tidigt och riktigt så illa gick det nu inte.
Däremot fick det andra konsekvenser. Hakan skadades och för att dölja spåren efter olyckan bestämde han sig för att låta skägget växa och anlägga mustasch. Och ingen vanlig fjuttig mustasch skulle det bli, som framgår av bilden.
– När jag gör något gör jag det ända in i kaklet. Det är ett under att jag inte gått med i, eller startat, en mustaschförening.
Han har kallats Sveriges yngsta 90-åring. Trots att han bevisligen bara skall fylla fyrtio. Hur hänger detta ihop undrar man. Jo, så här:
Redan som ung intresserade han sig för dockskåpsbygge. Detta ledde till en del uppmärksamhet i media, bland annat en artikel i UNT. Även veckopressen skrev om den dockskåpsintresserade tonårsgossen som i tidningen Året Runt presenterades som Sveriges yngsta 90-åring.
– Förmodligen för att jag redan då hade en lillgammal framtoning. För varje år växer jag alltmer in i min egentliga ålder. Och fortfarande är jag ofta ung för att göra det jag gör.
Av hans CV, varav brottstycken finns i faktarutan, framgår att han alltid gett järnet. Det har i hög grad gällt hans studier. Men också när det gäller annat har han satsat med liv och lust.
– Jag har haft en hel del ”gigs” vid sidan av huvudspåret och aldrig gjort en sak i taget utan alltid massor samtidigt. Men sedan jag fick barn har jag faktiskt slagit av på takten. Då slutade jag att döma vid sidan om forskningen och ordenssällskapen ser betydligt mindre av mig nu.
Han är född och uppvuxen i Uppsala och bor i dag endast några kvarter från barndomshemmet. I det avseendet har han inte kommit särskilt långt i livet, konstaterar han. Men han har rest en hel del och även bott utomlands, bland annat som gästforskare vid universiteten i Zürich och Oslo.
I dag har han ingen önskan att lämna stan och ger uttryck för detta genom en egen version av ”Uppsala är bäst”.
– Jag brukar säga ”Vart ska du? Du är ju redan i Uppsala!” Så förvåningen var nog stor när jag arbetade och trivdes i Göteborg i hela fem år.
Ännu lite mer om jubilaren: Efter studentexamen vid Celsiusskolan gjorde han värnplikt som sjukvårdsgruppbefäl vid P 18 i Visby. Då hade han redan påbörjat juridikstudierna men också umgåtts med tanken att bli psykiater. Eller möjligen präst. Men han fortsatte med juridiken samtidigt som han började studera retorik.
– Kanske är det så att mitt tidigare intresse för att spela teater övergått i ett intresse för retorik och processföring och för den delen undervisning.
Som framgår av ett av hans motton behöver juridik inte vara tråkigt. Inte jurister heller nödvändigtvis förstår man efter mötet med dagens jubilar.