Jan Lagerlöf är född i Stockholm. Redan tidigt var natur och miljö ett stort intresse. Hans mamma dog när han var åtta år och hans pappa gifte om sig. Det var bland annat en styvbror som fick honom att intressera sig för fågelskådning, ett intresse han fortfarande har kvar och som han utövade helt nyligen.
– Jag åkte till Skåne för att titta på gäss och örnar, och fortsatte längs Hallandskusten, Smygehuk, Kåseberga, säger Jan som härhemma har skogen inpå knutarna och har registrerat allt från steglitser till nötkråkor.
Efter studenten vid Östra Real 1969 tog han en fil kand i kemi och biologi vid Stockholms universitet. Han hade läst Rachel Carlsons ”Tyst vår”, och ville ägna sig åt natur- och miljövård.
– Att bli jägmästare låg nära till hands, men eftersom det var intag bara på hösten på Skogshögskolan så blev det kemi och biologi, säger Jan.
Efter examen följde naturvårdsinventeringar vid Dalälven och mest av en slump hamnade han sedan i Uppsala. Jan ville jobba närmare Stockholm för han hade just träffat sina barns mor, och professor Eliel Steen vid Sveriges Lantbruksuniversitet behövde någon med koll på markfaunans ekologi.
1976 kom han till SLU och Institutionen för ekologi, miljövård och jordbruksekologi. Han var forskningsassistent, doktorand, universitetsadjunkt, forskare, universitetslektor och doktorerade 1987 på markfaunans ekologi i jordbruksmark.
– Jag undervisade mycket. Jag gillar det och har stött undervisningen i stället för att vara helt inriktad på forskningen.
På 90-talet drog han igång kurser i tropisk ekologi och miljövård vid SLU. Han har även engagerat sig i internationellt lärar- och studentutbyte.
– Till en början var Tanzania i fokus men senare projekt, från 2008, har jag genomfört i Kenya, med inriktning på markorganismer, men också miljö- och utvecklingsfrågor.
Jan reste med sina studenter till Kenya i tre år i rad 2012–2014. De undersökte miljö och natur från produktions- och miljövårdssynpunkt, men även utifrån en socioekonomisk synvinkel.
– Vi gjorde lite mer spektakulära ting också, som att kolla illegal skogsavverkning och hur drogen kat odlades. Det var mycket spännande. Roligast av alla kurser jag haft var fältkurserna i faunistik, då vi forskade på småkryp och insekter. Jag är road av biologi i fält.
Jan befordrades 2011 till professor vid SLU ”med inriktning på markens ekologi, natur och miljövårdsfrågor i jordbruket”. Han hälsades välkommen som professor vid SLU av rektor. Några månader senare varslades han om uppsägning på grund av att anslagen för undervisning och forskningspengarna var slut. Så kan det gå till i akademiens värld.
Jan slutade formellt sin anställning i februari 2015. I dag söker han externa forskningsmedel och har det senaste året jobbar så gott som heltid som konsult på SLU och handleder en doktorand och en postdoc-student från Kenya.
– Det är roligt att vara pedagog. Jag tycker om att följa studenterna, ser hur de utvecklas och får bra jobb. Lyckas de är jag nöjd som handledare.
Han forskar nu om hur daggmaskar påverkar mikroorganismer och sjukdomar hos växter, och har i övrigt spännande planer för framtiden: Kenya har återkommit i hans liv fast i annan form.
– Tillsammans med en vän tänker jag arrangera turistresor till Kenya där folk kan få lära sig mer om djur, miljö och ekologi, om jordbruk och hur folk lever. Planerna är långt framskridna. Såklart blir det ett besök på Karen Blixens farm också, frestar han.