Dagens jubilar har både hoppat bungyjump och fallskärm. I det senare fallet inte mindre än 25 gånger. Så hon borde veta. När vi frågar Annika Carlsson vad det var som drev henne att upprepade gånger kasta sig handlöst ut i luften svarar hon:
– Jag är absolut ingen våghals men känslan under själva hoppet och efteråt är fantastisk!
Det var många år sedan senast, men jag kommer precis ihåg den härliga frihetskänslan av att falla fritt, och upprymdheten efteråt, ”jag klarade det.”
Sedan hon fick barn har hon hållit sig på marken. Men att lämna det hon kallar sin komfortzon behöver inte alls handla om fysiska utmaningar betonar hon.
– För min del har det varit att ge sig in på nya områden. Till exempel att våga prata inför andra, att testa nya arbetsuppgifter eller att hoppa in som ledare på gympapass. Man lär sig alltid något. Alla mår bra av att utvecklas och lära känna sig själv bättre.
Vi träffar henne på arbetsplatsen på Uppsalaföretaget Mercodia, beläget Fyrislunds industriområde. Det är inte lätt att hitta dit. Men efter en kvarts irrande på dittills obekanta gator i ett folktomt industriområde når vi till sist målet.
Jubilaren tar emot med en kopp kaffe och berättar entusiastiskt om sitt jobb – och sig själv.
Hon föddes i Sundbyberg men har av förklarliga själ inga minnen av tiden där eftersom hon bara var två år när hennes pappa fick jobb i Skåne. Därifrån flyttade familjen till Östhammar sedan hennes pappa fått jobb på Forsmarks kärnkraftverk.
Under skoltiden hann hon testa de flesta skolorna i Östhammar med omnejd. Hon gick lågstadiet i Brunnsskolan, mellanstadiet i Kristinelundsskolan och högstadiet på Frösåkersskolan.
När det var dags för gymnasiestudier blev det till att busspendla till Tierp de första två åren för att sedan gå sista året på Fyrisskolan i Uppsala. I parallellklassen gick en trevlig kille som hette Jonas. De umgicks i samma kompisgäng och kärlek uppstod. 1994 fick de studentlägenhet i Flogsta och flyttade ihop. Då hade hon redan börjat plugga kemi och biologi på Uppsala universitet.
Genom ett projektarbete fick hon möjlighet att börja forskarstudera vid institutionen för medicinsk cellbiologi vid Uppsala universitet.
2003 disputerade hon på en avhandling som handlade om uppkomsten av typ 1 diabetes och möjligheter att påverka sjukdomsförloppet.
– Diabetes är en allvarlig sjukdom. Det var ett intressant projekt och en stimulerande miljö. Jag hade turen att ha en bra och engagerad handledare och trevliga doktorandkollegor att utbyta erfarenheter med.
Efter några år som forskare på BMC övergick hon 2005 till att arbeta för Uppsalaföretaget Mercodia som ägnar sig åt att utveckla och sälja analys-kit för mätning av olika biomarkörer inom sjukdomsområdena diabetes, hjärt-kärl sjukdom och fetma. Hennes huvuduppgift är att vara med och utveckla nya produkter och att leda projekt med uppdragsanalyser åt externa kunder
– Det som är spännande just nu är att vi har kommit ut med en unik produkt som förbättrat möjligheten att på ett specifikt sätt mäta nivåer av hormonet glukagon. Intresset är stort för produkten runt om i världen. Forskning om glukagon och dess betydelse för uppkomst av diabetes är hett just nu.