Forskning ny utmaning för psykolog

Om man har en far som är präst och en mor som är distriktssköterska är det inte så oväntat att man följer föräldrarnas vårdande yrkesinriktning och väljer att bli psykolog.
Kerstin Bergh Johannesson växte upp på prästgårdar på landet, först i Estuna och senare i Simtuna, här i Uppland.
- Jag skulle bli sjuksköterska som min mamma. Men så var jag utbytesstudent i Texas och då insåg jag att man också kunde tänka sig något annat. Sedan hade jag en morbror som var professor i psykologi här i Uppsala. Så det blev psykolog, och det har jag aldrig ångrat, säger Kerstin Bergh Johannesson.

Hon kom alltså till Uppsala, direkt efter studenten på
S:t Iliansskolan i Enköping, sökte och kom in på den då spärrade tvåbetygskursen i psykologi. Och på den vägen förblev hon.
Efter examen fick hon först jobb på Karolinska sjukhuset, på alkoholkliniken, där hon var i fem år.
- Jag höll på mycket med olika test då, men ville komma över på behandlingssidan. I den vevan hittade vi ett hus här i Uppsala och märkte att det gick lika bra att pendla till Stockholm härifrån, berättar hon.

Hon fick erbjudande om arbete på alkoholkliniken här på dåvarande Ulleråkers sjukhus och kom så småningom till en annan klinik, till allmän psykiatri.
- Mitt specialområde är traumapsykologi, om vad som händer med en människa när hon drabbas av svåra saker och om vad man då kan göra för att stötta den som drabbats. Krisgrupper började komma i början av 90-talet och jag engagerade mig i det. Att doktorera hade jag inga planer på. Jag följde det kliniska spåret. Och det är där jag fortfarande har mitt hjärta, säger Kerstin Bergh Johannesson.

Så småningom fick hon en tjänst som psykolog i det nationella kunskapscentrum för katastrofpsykiatri som inrättats vid Uppsala universitet och Akademiska sjukhuset.
- Skall jag hålla på med det här, då skall jag ta ansvar för det. Och skall man ta ansvar så måste man lära sig det ordentligt. Och det är ju lite utmanande när man börjar bli lite till åren, resonerade hon inför beslutet att börja doktorera i ämnet. Ett beslut hon inte heller ångrar.
- Det är ju en unik chans och det känns också bra att ha så mycket praktisk yrkeserfarenhet med sig, förklarar hon.
En annan del av hennes arbete går ut på att behandla människor som är traumatiserade och att undervisa kolleger i detta.

Det finns naturligtvis ett liv utanför arbete och forskning också, och det tillbringar Kerstin Bergh Johannesson gärna på sommarstället på Gräsö, som hon delar med sina bröder.
- Sedan har vi också ett ställe utanför Hudiksvall. Och så har vi segelbåten, förklarar hon och man förstår att det inte behöver grubblas alltför mycket över vad man skall göra på semestern.
- Det är mest min man och vår son som är intresserade av att göra längre segelturer. Jag är medföljare, konstaterar hon och tillägger att hon gärna nöjer sig med turer inomskärs, eftersom hon lätt blir "åksjuk".
- På vintern åker vi långfärdsskridskor och skidor, på längden. Sedan är det det där vanliga: att gå ut med hunden och komma ut i skogen, summerar hon sina fritidsintressen.

Barnbarnen, som bor i närheten, måste även de få sin tid.
- På senare år har vi också allt mer börjat tycka att det är roligt att gå på opera. Fast jag tillhör ju egentligen Beatlesgenerationen, och det är fortfarande roligt att höra den musiken. Pappa var ju OD-ist, så det fanns mycket musik hemma. När det gäller litteratur har jag ingen märkvärdig smak, gillar romaner och deckare. Men jag har alltid en bok på gång, sammanfattar Kerstin Bergh Johannesson.

Forskning ny utmaning för psykolog

Efter många år i yrket kan nu Kerstin Bergh Johannesson, 60 år den 7 mars, satsa på forskning. Som erfaren psykolog med lång erfarenhet från Akademiska sjukhusets nationella centrum för katastrofpsykiatri är hon doktorand