När jag träffar Annika Berg-Frykholm så har det bara gått en dag sedan den första snön föll över Uppsala.
– Jag älskar snö och kyla, det är något med att man bli klar i huvudet, det är den höga härliga luften, säger hon och blickar ut genom fönstret i lägenheten i Svartbäcken.
Annika Berg-Frykholm är frilansjournalisten som aldrig riktigt stått stilla. När vi pratar slussar hon mig ivrigt fram och tillbaka mellan olika satsningar i karriären, och arbeten som hon har avverkat. Hennes yrkesliv sträcker sig från bartender, via skötare och vårdare på ungdomsvårdsskola fram till vad som skulle bli hennes livsnerv: ordet och texten.
Gemensamt för alla hennes yrkesval är människor. Hon säger att det fanns ett särskilt intresse för individer som oftast inte ges möjlighet att berätta sin egen historia.
– Jag drogs till människor med problem. Jag satt ofta och pratade med någon när jag var ute i svängen på sjuttiotalet, och när jag läste psykologi på vårdprogrammet för att komma ikapp gymnasiet var det som att polletten föll ner.
Genom ett stort nätverk och vad hon kallar mun-mot-mun- metoden har hon kommit i kontakt med många människor och ett otal historier.
Resorna som hon har tagit genom andras berättelser har blivit artikelserier i några av landets största tidningar, och en del av skildringarna har tagit plats i hennes livsverk boken Självbilder – att komma vidare genom skapandet som nästan tog tjugo år att skriva och som kom för två år sedan. En bok som beskriver hur människor, allt ifrån barn till gamla, i sin terapi har målat och därigenom hittat sätt att fånga sina känslor.
Men samtidigt som hennes liv ofta har tagit sin väg genom andras öden har hon också jobbat med sig själv och att hitta sin närvaro i verkligheten.
– Jag gick i terapi i början på åttiotalet, när jag längtade efter familj och barn. Där började jag använda mina drömmar. Jag har några gestalter som återkommer, bland annat en liten svart pojke och en gammal vis dam. Jag har en bandspelare vid sängen så jag kan prata in mina drömmar, säger Annika Berg-Frykholm och visar ett par pärmar där alla drömmarna sedan skrivits ner och satts in.
Hur har du använt dina drömmar?
– Som en väg till självinsikt. Vi översköljs av bilder utifrån i dagens samhälle men samtidigt tas våra inre bilder inte på allvar. Jag är övertygad om att de förmedlar viktiga saker, det handlar om att bli tydligare för sig själv.
Annika Berg-Frykholm och hennes man konstnären Jim Frykholm, som för tillfället flytt landet för en resa i Italien, bor i ett klassiskt författar- och konstnärshem.
Stora tavlor insprängda mellan bokhyllor där böcker har ställts i rader men också lagts i högar uppe på raderna. Ett stort intresse för böcker och litteratur går ofta hand i hand med journalistyrket. Annika Berg-Frykholm har arbetet både som redaktör och som journalist på olika tidningar men högst upp på cv:et står det ändå: frilansjournalist.
– Det ekonomiska har alltid varit sekundärt för mig, vilket kommer att straffa sig när jag blir pensionär. Men jag har alltid velat känna mig nöjd med det som jag gjort.
Journalist till trots, Annika Berg-Fryholm blir mer och mer författare och efter sin första bok arbetar hon nu med en uppföljning där hon intervjuat olika konstnärer. Den boken kommer att fokusera på inspiration, kreativitet och den sociala och ekonomiska situationen.