Olov växte upp i Tärnsjö. Pappa var lantbrevbärare, mamma jobbade på Posten. En musikalisk släkt omgav honom.
– Mamma och alla hennes syskon spelade: mandolin, dragspel, gitarr, piano, fiol. En släkttradition kring jul var jam i morbror Bosses gillestuga. Då spelades schlagers, poplåtar, folkmusik och min morfars egna låtar. Det var så stort och häftigt att få sätta sig och lira ihop, säger Olof som själv började med blockflöjt. Hans lärare stimulerade musikintresset ytterligare. Motsatt pedagogisk effekt fick den efterföljande pianoläraren som raskt tog död på lusten till spellektioner. I stället testade Olov lite gitarr innan vändpunkten kom när han var 14.
– När morbror Holger togs in på Sala lasarett fick jag låna hans nyckelharpa. Harpan fångade och utmanade mig. Jag ville lära mig att behärska den.
Snart fick han kontakt med Curt Tallroth, traditionsbärare från Harbo, och genom honom lärde Olov sig låtar som spelats i trakterna i århundraden, spridda från spelman till spelman.
– Jag spelade in låtarna på min kassettbandspelare och klurade sedan ut hemma hur jag skulle spela dem.
Något år senare träffade han Eric Sahlström, nyckelharpans stora förgrundsgestalt under 1900-talet. Aldrig kunde Olov då ana att han själv en dag skulle arbeta som lärare i nyckelharpa på ett institut som bar Sahlströms namn.
– Eric var en fantastisk musikant, hejdlös, med en sprudlande, smittande musikalisk glädje. Man kände sig skicklig när man spelade med honom.
Att arbeta med musik var en tanke han inte ens snuddade vid på den tiden.
– Musiken var passion och glädje, inget jag förknippade med försörjning, säger Olov som gick elektroniklinjen på gymnasiet och blev ingenjör vid Scanditronix i Uppsala. Men musiken släppte han inte. Det första betalda giget var i Söderfors; på 80-talet var det hett att bygga och spela nyckelharpa. Tillsammans med Curt Tallroth besökte han mängder av studiecirklar och kurser.
– Då kom för första gången tanken: ”Kan man få betalt för det här”?
Parallellt med jobbet spelade han alltmer, och var tjänstledig i ett år för att vara teatermusiker på Folkteatern i Gävle. Han återvände till ingenjörsjobbet, men slutade när han fått några timmar per vecka som lärare på Musikskolan i Uppsala.
– Det var bland de lättaste stegen jag tagit i livet. Jag var 25 år, och tänkte att nu ska jag ge musiken en riktig chans.
I bakgrunden fanns folkmusikgruppen Väsen, med Mikael Marin och Roger Tallroth, som började ta form i slutet av 80-talet.
– Vi hade ett väldigt flyt från början.
I dag har Väsen turnerat i runt 30 länder och ger omkring 80 konserter om året runt om i världen.
Olov spelar olika sorters nyckelharpor och fiol. Han har samarbetat med många musiker i vitt skilda sammanhang – från världsberömda Kronos Ouartet till skotska harpisten Catriona McCay. Närmast väntar en svensk turné med Catriona, som avslutas på Kulturoasen i Hågaby 31 januari.
– Jag har alltid varit intresserad av musik som inspirerar mig. Just nu lyssnar jag mycket på bandet Snarky Puppy som spelar jazz/soul/funk/world/pop.
Sedan 1998 är han en av huvudlärarna på Sahlströminstitutet i Tobo, och har varit huvudlärare i nyckelharpa på Musikhögskolan sedan 1994. För sin verksamhet som spelman har han belönats med mängder av stipendier och utmärkelser. Både som musiker (och tidigare ingenjör) är Olov praktiskt inriktad.
– Det är det handfasta jag är mest intresserad av. Jag gillar att göra saker, att komponera musik, fixa med huset, planera musikfestivaler, justera och reparera instrument, fiska och mycket annat.